Direktlänk till inlägg 30 december 2011

Varför jag blev libertin

Av Thomas Immonen - 30 december 2011 14:37

Pappa Krökén brukade köpa brandgult vin av en snubbe som förmodligen hette Olis. Denne Olis hade lägenheten full med leksaker. Det hängde modellflygplan från taket, han hade en stor samling leksaksbilar, som man kunde se utplacerade överallt där det fanns skåp att ställa dem på. Vanligtvis brukade det ligga leksaksbilar utspridda på golvet också, precis som att någon annan just lekt med dem. Olis hade inga barn. Olis hade en del barnskivor också, bara för att nämna några av dem han hade i sin ägo så var några Grodan Boll och Kalle Stropp, Sesame street, Fragglarna, Djungelboken och såklart; Kåldolmar och kalsipper. Men för att få lyssna på dessa skivor var det tvunget att det skulle göra ont först; man var tvungen att leka flicka och pojke med Olis, om man skulle få lyssna på någon skiva. Han körde hela den där "nu-när-jag-ju-varit-så-snäll-mot-dig-kan-väl-du-vara-snäll-mot-mig-"


Uppfostrad att vara 110% till lags sade jag inte emot honom, men det gjorde så ont i fisringen som om en kniv varit inne och bonkat och bankat i min röv och när jag till sist fick lyssna på KåldolmaR och Kalsipper lämnade han mig åtminstone ifred, han hade ju fått vad han ville och satt som ingenting hänt och söp med Pappa Krökén. Jag vet inte om han gjort likadant med storebror. Han är inte fixerad pedofil som jag, hans reaktion på det hela är isåfall att han hatar barn.


Pappa Krökén och mamma skildes åt och mamma flyttade till en annan stadsdel. Min storebror cyklade en dag till en helt annan del av stockholm, alltså där jag och mamma bodde. Det måste ha varit en cykeltur på över två mil. Han ville bo hos mamma och mig, för farsan var en riktig pajas, åtminstone när han var full. Men det slutade med att han fick bo hos farsan iallafall. Brorsan måste ha haft en riktig hård uppväxtmiljö, han brukar berätta om sin barndom när han är full. Han var svårt mobbad i skolan och han VÄGRADE att sköta studierna. Till slut fick de skicka honom till kollo, det var det officiella jag fick veta, men i själva verket låg han såpass efter i studierna att han fick plugga hela sommarlovet,


Morsan flyttade med mig till Oskarshamn, gud vet varför. Där träffade hon en snubbe som jag titulerar styvfar i fortsättningen, för han var verkligen styv. En sak mellan styvfar och mig, sociopaten kan vi också kalla honom, var nästan varje gång jag plingade på dörren där jag bodde med mamma och den gravt alkoholiserade sociopaten, öppnade han dörren en till två centimeter och sa: "vi ska inget ha" och sedan drog han igen dörren! Enligt honom var jag inte välkommen in dit jag bodde. Han ville att familjen bara skulle vara han och mamma. Han hatade faktiskt mig. Min teori är att han bar på oidipuskomplex och att han tävlade om vem som kunde bli mest älskad av mamma. Jag hatade honom innerligt. Han hade ett vansinnigt humör, var orättvis och hade sådana krav på mig som jag omöjligen kunde leva upp till. Som att skruva ner en mopeds SAMTLIGA delar och sedan sätta allt på rätt plats igen.   Som att jag skulle kunna det, jag som är den mest otekniske som har gått i ett par skor.


Men jag har en liten historia kvar att berätta. Mamma blev under sin singeltid förälskad i en polis. Han var den mest älskvärde person. Förutom om jag sa att jag inte ville vara med om förbjuden beröring. Då blev han alldeles rasande och påminde om allt vänligt han gjort för mig och sen våldtog han mig i munnen och i röven och han njöt av att åsamka mig smärta. Alla poliser är svin.


Nu bodde vi i oskarshamn, för en tant hade spått i min hand att jag skulle dö ung som knarkare. Och mamma, naiv och godtrogen som hon är, kunde för sitt liv inte tro att det skulle kunna finnas droger i oskarshamn, så dit flyttade min mamma med mig. Min storebror blev kvar i tumba med Farsan.


Jag skrek mycket som spädbarn, varför vet jag inte. En gång höll sociopatstyvfar en kudde mot mitt ansikte, han hatade mig och ville att jag skulle dö. Mamma upptäckte det och därför lever jag idag.


Det var i Tumba jag fick de här lösögonfransarna. Min bror och jag var så lika varandra att ingen kunde se skillnad på oss. Alltså, när barnvakterna passade oss, brukade de sätta på mig lösögonfransar. Vem som limmade fast dem vet jag däremot inte, men det lutar åt min "jag-ska-vara-tvärtemot-allting-bara-det-vänder-kappan-efter-vinden-mor".


Och vet ni vad mamma sade när jag var 17 år?!?! "Ni kommer att säga att jag varit en mycket kärleksfull mor." Hon!? Kärleksfull??!!!?? Är man inte kristen som barn anser hon att man är ett dåligt barn. Jag har aldrig trott på Gud. Läs själva Gamla Testamentet så ser ni vilken elak nedrig skitskalle Gud är. Jag har alltid hållit på den som ligger i underläge. Mitt favoritsommarprogram på tv var när Thomas di Leva var utklädd till Djävulen. Jag  sympatiserar med satanismen. Jag är min egen frälsare. Jag ber inte till Satan, jag får nog vänta med att be till honom tills jag går sida vid sida med honom.


En gång blev jag inlåst i sovrummet för något "dumt" jag gjort. Vad för dumt jag gjort minns jag inte. Iallafall så blev jag skitnödig och jag var för stolt för att gå ut ur sovrummet, för då hade fascistföräldrarna tolkat det som jag blivit snäll igen och då hade de försökt förnedra mig genom att tvinga mig att säga att jag är snäll igen. Så jag öppnade en byrålåda och bajsade i den och turligt nog var det lakan i byrån så jag kunde torka mig i röven också. Detta är en anekdot mamma och psycho dad gärna berättar för alla som vill höra på. Sådana är de. Vill till varje pris roa sig på min bekostnad.


Gick in på mitt rum gjorde de också, båda två, och öppnade mina byrålådor och snokade efter saker som inte borde ligga där. Mamma brukade stå strax utanför mitt rum när jag hade så kallade vänner (var är ni nu?) hemma hos mig och smyglyssna på vad vi sade. Jag tycker inte det är kärleksfullt att spionera på någon på det där viset. Jag hade inget som helst privatliv! En gång hade jag en låda med hänglås som jag gjort i slöjden.Jag låste den med hänglåset och psycho dad  tvingade mig att låsa upp lådan. I lådan fanns bara lappar om att jag älskar Bambi. Det blev en liten diskussion om det, men han hade åtminstone vett att visa sig från sin lite vänligare sida. OBS! Även Adolf Hitler kunde ha sina ljusa sidor!


En gång stod jag på balkongen och smygrökte. Psycho dad kom på mig. Han satt på balkongen mittemot. Han kom ut till min balkong just när jag slängde fimpen på marken. En tid senare, nu fick jag plötsligt röka, såg jag honom själv slänga ner en fimp på marken. Konstigt. Om jag slänger en fimp mot marken kan det börja brinna (förresten, brinner inte färskt gräs rätt så dåligt?) men inte om han själv gör det; han måste tro att han är osårbar.


Sedan skulle vi flytta ut till bonnvischan. Jag protesterade vilt och sade att jag absolut ville bo kvar i stan. Men varför skulle de lyssna på mig, den där Thomas, han räknas ju inte, tydligen. Snart visade det sig att psycho dad hittade en dryckeskompis och de söp varenda dag och ja, de gjorde narr av mig! Psycho dad skaffade sig grisar, men han tog inte hand om dem en endaste gång, han bara söp sitt förbannade hembrända tomatbrännvin. Jag vägrade sköta grisarna och under hela den korta tiden vi bodde där tog jag inte hand om grisarna en endaste gång. Det var psycho dads grisar, alltså var ansvaret psycho dads. Vi resten av familjen skulle helst bara vara hans slavar.


En klasskamrat, vi kan kalla honom den där jävla serben, vi hade länge diskuterat om att beställa en porrfilm från ett välkänt porrföretag. Det slutade med att vi inte kunde komma överens om beställningen skulle skickas till mig eller till den där jävla serben. På egen risk vågade jag risken att beställa en porrtidning av det tjockare formatet, "Teenage sex" hette den. Men psycho dad blev nyfiken på vad jag beställt, men jag sade inte vad det var jag hade beställt, så då får sociopaten för sig att han ska hämta ut paketet själv (posten fanns på den tiden) och jag blev lite smått nervös, men å andra sidan hade jag inte 75:- just då som paketet kostade att lösa ut. Päronen blev lite förfärade och chockade. Detta hände medan vi ännu bodde i stan. Psycho dad tyckte han var vitsig när han upplyste om att där var inga riktiga tonåringar i tidningen, han sade att jag blivit lurad. Faktum var nog att de medverkande i tidningen var 18 - 19, så tidningen ljög bara halvt om halvt. Sedan drog han på sig en smart min och tyckte att vår son är ju tonåring, klart han beställer en tidning som heter teenage sex. Mamma var förfärad och ville inte att jag skulle få behålla bilderboken, men psycho dad sa att jag fick behålla den och hans ord var alltid lag i vår familj, alldeles oavsett vad han sade. Så jag fick behålla den, men jag fick inte visa upp den för en endaste av mina så kallade vänner (Var finns ni nu?) Gissa om jag bröt mot den regeln. Sedan kompistjuvade någon bilderboken och sedan dess har jag inte sett till den. Jag har nya intressen. T ex går jag igång på gravida kvinnor.


I lågstadiet var jag mer eller mindre utfrysen. Ingen lekte med mig om inte jag tog initiativet först. Jag var skoltrött redan 1983. Jag ville bara vara hemma och lyssna på hårdrock, typ Europe, Twisted sister, Kizz, Heavy load och w.a.s.p Fast jag tror jag började lyssna på hårdrock redan 1982. I mellanstadietmobbade de jävlarna mig. För att jag var kort, för att jag hade en lapp runt örat efter en jobbig operation och så kallade de mig hemskt fula saker. Jag började känna mig ful och sämst på allt. Än idag om en tjej limmar på mig undrar jag vad i helvete hon ser i mig. "Snygg är jag ju inte" brukar jag tänka om mig själv och så är jag så himla blyg, jag vet så gott som aldrig vad jag ska säga när en diskussion uppstår. Det tycker jag synd om mig själv för. Jag brukar också tänka att jag aldrig lär bli ihop med en tjej igen. Jag tänker att Immonen-släktet kommer att dö ut. Om inte brorsan får några barn då, men det hyser jag inga större förhoppningar om, han är mer än töm-och-glöm-typ. Ja. Jag har varit ihop med en tjej. EN tjej. En kosovoalban. Men det blev för många tjafsiga stridigheter, så det tog slut efter två år. Det var hon som gjorde slut. På Veckorevyn-vis. Jag älskar henne inte längre. Hon hade sina konstiga sidor. Men hon var ett fint knull. Hon gjorde slidövningar, så om den råkade hamna i fel hål, kändes det ingen skillnad.


Jag har ett exempel på hur jag var fången i hemmet. Min brorsa var på besök och vi blev båda skitnödiga. Men om vi gick in skulle de ha tvingat oss att stanna inomhus, så vi bajsade i sandlådan och torkade oss med löv. En gång sparkade jag boll inomhus och en stor lervas föll och gick i tusen bitar. "Vänta bara tills pappa kommer hem" fick jag höra och när psycho dad kom hem fick jag hårt smisk på stjärten. Minsta lilla grej och man fick smisk. Nåja, de finns ju de som får smisk utan anledning, den kategorin hörde inte jag till, men det är en klen tröst. Han brukade ha höga läten för sig också när vi gick förbi varandra, bara för att skrämmas.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Thomas Immonen - 11 februari 2012 10:06

HEJ!!! Jag har ju en ny tidning på gång, en novelltidning, dit vem som helst kan skicka in sin novell, bara den inte är över tio sidor lång (av utrymmesskäl, men jag godkänner noveller på tio sidor, men inte längre än så). Tyvärr har intresset varit ...

Av Thomas Immonen - 25 november 2011 21:04

Ja, som ni ser har jag bytt namn på min blogg till libertinen. Jag är fortfarande obunden liberal, men jag dryftar helst rent personliga liberala frågor och då passar "libertinen" bättre. Typ en människa som hänger sig åt ohämmade njutningar, som för...

Av Thomas Immonen - 22 november 2011 21:21

Till att börja med vill jag bara klargöra att denna artikel är liberal såtillvida att den tar upp en liberal syn kring sexualiteten, men inte nödvändigtvis typisk för vad alla liberaler tycker i frågan. Sedan måste jag åter igen säga att Du är så jäv...

Av Thomas Immonen - 8 november 2011 20:16

Nu ska vi behandla en mycket intrikat fråga för en liberal; vilken roll skall staten spela i ett liberalt samhälle? För vi måste ju nästan ha något som kan kallas staten. Å andra sidan - är inte makten utövande av ett slags tvång mot den enskilde ind...

Av Thomas Immonen - 8 november 2011 18:52

Ni kanske kommer ihåg att jag i denna blogg skrev ett öppet brev till Pelle olsson. Jag hörde också av mig till honom via mejl och nämnde detta. Några dagar senare svarade han - via mejl. Så här svarade han:   "Hallå där Thomas, det är roligt a...

Ovido - Quiz & Flashcards