HEJ!!! Jag har ju en ny tidning på gång, en novelltidning, dit vem som helst kan skicka in sin novell, bara den inte är över tio sidor lång (av utrymmesskäl, men jag godkänner noveller på tio sidor, men inte längre än så). Tyvärr har intresset varit ganska svalt, jag har bara fått in en novell + någon som tyckte att jag skulle göra en novellversion av en blogg, men nu är ju detta novellförfattarnas fanzine. Jag för min del har ju fyrtio sidor noveller jag skulle kunna ta med isåfall, men det är eran fanzine och inte min. Så nu uppmanar jag fler att skicka in noveller. Eftersom tidningen/fanzinet bedrivs ideellt så kan jag inte ge något författarhonorar, men om du medverkar får du ett friex av numret du medverkar i. UNderteckna med ditt namn och eller efternamn, signatur, smeknamn eller pseudonym, men helst inte "anonym". Något tema har jag inte så här i första numret utan ni får skriva vad ni vill, det behöver inte ens vara politiskt korrekt. Nouvelle fanzine är religiöst och politiskt obundet, men författarna själva kommer förmodligen att färga numrets politiska läge. Det spelar ingen roll vad du har för politiska/religiösa åsikter, bara jag tycker det du skriver är bra. Adressen ni skickar era noveller till är: nouvellefanzine@yahoo.com , alltså inte nouvelle.thomas som innan. Nu må ni ha det så gott och bara kose er!

Pappa Krökén brukade köpa brandgult vin av en snubbe som förmodligen hette Olis. Denne Olis hade lägenheten full med leksaker. Det hängde modellflygplan från taket, han hade en stor samling leksaksbilar, som man kunde se utplacerade överallt där det fanns skåp att ställa dem på. Vanligtvis brukade det ligga leksaksbilar utspridda på golvet också, precis som att någon annan just lekt med dem. Olis hade inga barn. Olis hade en del barnskivor också, bara för att nämna några av dem han hade i sin ägo så var några Grodan Boll och Kalle Stropp, Sesame street, Fragglarna, Djungelboken och såklart; Kåldolmar och kalsipper. Men för att få lyssna på dessa skivor var det tvunget att det skulle göra ont först; man var tvungen att leka flicka och pojke med Olis, om man skulle få lyssna på någon skiva. Han körde hela den där "nu-när-jag-ju-varit-så-snäll-mot-dig-kan-väl-du-vara-snäll-mot-mig-"

Uppfostrad att vara 110% till lags sade jag inte emot honom, men det gjorde så ont i fisringen som om en kniv varit inne och bonkat och bankat i min röv och när jag till sist fick lyssna på KåldolmaR och Kalsipper lämnade han mig åtminstone ifred, han hade ju fått vad han ville och satt som ingenting hänt och söp med Pappa Krökén. Jag vet inte om han gjort likadant med storebror. Han är inte fixerad pedofil som jag, hans reaktion på det hela är isåfall att han hatar barn.

Pappa Krökén och mamma skildes åt och mamma flyttade till en annan stadsdel. Min storebror cyklade en dag till en helt annan del av stockholm, alltså där jag och mamma bodde. Det måste ha varit en cykeltur på över två mil. Han ville bo hos mamma och mig, för farsan var en riktig pajas, åtminstone när han var full. Men det slutade med att han fick bo hos farsan iallafall. Brorsan måste ha haft en riktig hård uppväxtmiljö, han brukar berätta om sin barndom när han är full. Han var svårt mobbad i skolan och han VÄGRADE att sköta studierna. Till slut fick de skicka honom till kollo, det var det officiella jag fick veta, men i själva verket låg han såpass efter i studierna att han fick plugga hela sommarlovet,

Morsan flyttade med mig till Oskarshamn, gud vet varför. Där träffade hon en snubbe som jag titulerar styvfar i fortsättningen, för han var verkligen styv. En sak mellan styvfar och mig, sociopaten kan vi också kalla honom, var nästan varje gång jag plingade på dörren där jag bodde med mamma och den gravt alkoholiserade sociopaten, öppnade han dörren en till två centimeter och sa: "vi ska inget ha" och sedan drog han igen dörren! Enligt honom var jag inte välkommen in dit jag bodde. Han ville att familjen bara skulle vara han och mamma. Han hatade faktiskt mig. Min teori är att han bar på oidipuskomplex och att han tävlade om vem som kunde bli mest älskad av mamma. Jag hatade honom innerligt. Han hade ett vansinnigt humör, var orättvis och hade sådana krav på mig som jag omöjligen kunde leva upp till. Som att skruva ner en mopeds SAMTLIGA delar och sedan sätta allt på rätt plats igen.   Som att jag skulle kunna det, jag som är den mest otekniske som har gått i ett par skor.

Men jag har en liten historia kvar att berätta. Mamma blev under sin singeltid förälskad i en polis. Han var den mest älskvärde person. Förutom om jag sa att jag inte ville vara med om förbjuden beröring. Då blev han alldeles rasande och påminde om allt vänligt han gjort för mig och sen våldtog han mig i munnen och i röven och han njöt av att åsamka mig smärta. Alla poliser är svin.

Nu bodde vi i oskarshamn, för en tant hade spått i min hand att jag skulle dö ung som knarkare. Och mamma, naiv och godtrogen som hon är, kunde för sitt liv inte tro att det skulle kunna finnas droger i oskarshamn, så dit flyttade min mamma med mig. Min storebror blev kvar i tumba med Farsan.

Jag skrek mycket som spädbarn, varför vet jag inte. En gång höll sociopatstyvfar en kudde mot mitt ansikte, han hatade mig och ville att jag skulle dö. Mamma upptäckte det och därför lever jag idag.

Det var i Tumba jag fick de här lösögonfransarna. Min bror och jag var så lika varandra att ingen kunde se skillnad på oss. Alltså, när barnvakterna passade oss, brukade de sätta på mig lösögonfransar. Vem som limmade fast dem vet jag däremot inte, men det lutar åt min "jag-ska-vara-tvärtemot-allting-bara-det-vänder-kappan-efter-vinden-mor".

Och vet ni vad mamma sade när jag var 17 år?!?! "Ni kommer att säga att jag varit en mycket kärleksfull mor." Hon!? Kärleksfull??!!!?? Är man inte kristen som barn anser hon att man är ett dåligt barn. Jag har aldrig trott på Gud. Läs själva Gamla Testamentet så ser ni vilken elak nedrig skitskalle Gud är. Jag har alltid hållit på den som ligger i underläge. Mitt favoritsommarprogram på tv var när Thomas di Leva var utklädd till Djävulen. Jag  sympatiserar med satanismen. Jag är min egen frälsare. Jag ber inte till Satan, jag får nog vänta med att be till honom tills jag går sida vid sida med honom.

En gång blev jag inlåst i sovrummet för något "dumt" jag gjort. Vad för dumt jag gjort minns jag inte. Iallafall så blev jag skitnödig och jag var för stolt för att gå ut ur sovrummet, för då hade fascistföräldrarna tolkat det som jag blivit snäll igen och då hade de försökt förnedra mig genom att tvinga mig att säga att jag är snäll igen. Så jag öppnade en byrålåda och bajsade i den och turligt nog var det lakan i byrån så jag kunde torka mig i röven också. Detta är en anekdot mamma och psycho dad gärna berättar för alla som vill höra på. Sådana är de. Vill till varje pris roa sig på min bekostnad.

Gick in på mitt rum gjorde de också, båda två, och öppnade mina byrålådor och snokade efter saker som inte borde ligga där. Mamma brukade stå strax utanför mitt rum när jag hade så kallade vänner (var är ni nu?) hemma hos mig och smyglyssna på vad vi sade. Jag tycker inte det är kärleksfullt att spionera på någon på det där viset. Jag hade inget som helst privatliv! En gång hade jag en låda med hänglås som jag gjort i slöjden.Jag låste den med hänglåset och psycho dad  tvingade mig att låsa upp lådan. I lådan fanns bara lappar om att jag älskar Bambi. Det blev en liten diskussion om det, men han hade åtminstone vett att visa sig från sin lite vänligare sida. OBS! Även Adolf Hitler kunde ha sina ljusa sidor!

En gång stod jag på balkongen och smygrökte. Psycho dad kom på mig. Han satt på balkongen mittemot. Han kom ut till min balkong just när jag slängde fimpen på marken. En tid senare, nu fick jag plötsligt röka, såg jag honom själv slänga ner en fimp på marken. Konstigt. Om jag slänger en fimp mot marken kan det börja brinna (förresten, brinner inte färskt gräs rätt så dåligt?) men inte om han själv gör det; han måste tro att han är osårbar.

Sedan skulle vi flytta ut till bonnvischan. Jag protesterade vilt och sade att jag absolut ville bo kvar i stan. Men varför skulle de lyssna på mig, den där Thomas, han räknas ju inte, tydligen. Snart visade det sig att psycho dad hittade en dryckeskompis och de söp varenda dag och ja, de gjorde narr av mig! Psycho dad skaffade sig grisar, men han tog inte hand om dem en endaste gång, han bara söp sitt förbannade hembrända tomatbrännvin. Jag vägrade sköta grisarna och under hela den korta tiden vi bodde där tog jag inte hand om grisarna en endaste gång. Det var psycho dads grisar, alltså var ansvaret psycho dads. Vi resten av familjen skulle helst bara vara hans slavar.

En klasskamrat, vi kan kalla honom den där jävla serben, vi hade länge diskuterat om att beställa en porrfilm från ett välkänt porrföretag. Det slutade med att vi inte kunde komma överens om beställningen skulle skickas till mig eller till den där jävla serben. På egen risk vågade jag risken att beställa en porrtidning av det tjockare formatet, "Teenage sex" hette den. Men psycho dad blev nyfiken på vad jag beställt, men jag sade inte vad det var jag hade beställt, så då får sociopaten för sig att han ska hämta ut paketet själv (posten fanns på den tiden) och jag blev lite smått nervös, men å andra sidan hade jag inte 75:- just då som paketet kostade att lösa ut. Päronen blev lite förfärade och chockade. Detta hände medan vi ännu bodde i stan. Psycho dad tyckte han var vitsig när han upplyste om att där var inga riktiga tonåringar i tidningen, han sade att jag blivit lurad. Faktum var nog att de medverkande i tidningen var 18 - 19, så tidningen ljög bara halvt om halvt. Sedan drog han på sig en smart min och tyckte att vår son är ju tonåring, klart han beställer en tidning som heter teenage sex. Mamma var förfärad och ville inte att jag skulle få behålla bilderboken, men psycho dad sa att jag fick behålla den och hans ord var alltid lag i vår familj, alldeles oavsett vad han sade. Så jag fick behålla den, men jag fick inte visa upp den för en endaste av mina så kallade vänner (Var finns ni nu?) Gissa om jag bröt mot den regeln. Sedan kompistjuvade någon bilderboken och sedan dess har jag inte sett till den. Jag har nya intressen. T ex går jag igång på gravida kvinnor.

I lågstadiet var jag mer eller mindre utfrysen. Ingen lekte med mig om inte jag tog initiativet först. Jag var skoltrött redan 1983. Jag ville bara vara hemma och lyssna på hårdrock, typ Europe, Twisted sister, Kizz, Heavy load och w.a.s.p Fast jag tror jag började lyssna på hårdrock redan 1982. I mellanstadietmobbade de jävlarna mig. För att jag var kort, för att jag hade en lapp runt örat efter en jobbig operation och så kallade de mig hemskt fula saker. Jag började känna mig ful och sämst på allt. Än idag om en tjej limmar på mig undrar jag vad i helvete hon ser i mig. "Snygg är jag ju inte" brukar jag tänka om mig själv och så är jag så himla blyg, jag vet så gott som aldrig vad jag ska säga när en diskussion uppstår. Det tycker jag synd om mig själv för. Jag brukar också tänka att jag aldrig lär bli ihop med en tjej igen. Jag tänker att Immonen-släktet kommer att dö ut. Om inte brorsan får några barn då, men det hyser jag inga större förhoppningar om, han är mer än töm-och-glöm-typ. Ja. Jag har varit ihop med en tjej. EN tjej. En kosovoalban. Men det blev för många tjafsiga stridigheter, så det tog slut efter två år. Det var hon som gjorde slut. På Veckorevyn-vis. Jag älskar henne inte längre. Hon hade sina konstiga sidor. Men hon var ett fint knull. Hon gjorde slidövningar, så om den råkade hamna i fel hål, kändes det ingen skillnad.

Jag har ett exempel på hur jag var fången i hemmet. Min brorsa var på besök och vi blev båda skitnödiga. Men om vi gick in skulle de ha tvingat oss att stanna inomhus, så vi bajsade i sandlådan och torkade oss med löv. En gång sparkade jag boll inomhus och en stor lervas föll och gick i tusen bitar. "Vänta bara tills pappa kommer hem" fick jag höra och när psycho dad kom hem fick jag hårt smisk på stjärten. Minsta lilla grej och man fick smisk. Nåja, de finns ju de som får smisk utan anledning, den kategorin hörde inte jag till, men det är en klen tröst. Han brukade ha höga läten för sig också när vi gick förbi varandra, bara för att skrämmas.

Ja, som ni ser har jag bytt namn på min blogg till libertinen. Jag är fortfarande obunden liberal, men jag dryftar helst rent personliga liberala frågor och då passar "libertinen" bättre. Typ en människa som hänger sig åt ohämmade njutningar, som för ett utsvävande liv. Och det är vad jag vill säga er: gör vad ni behagar med era liv, bara det inte drabbar mig personligen på något negativt sätt. Annars är ni fria att göra vad ni vill mot andra.

Dygd är inte min grej. Gudstro. Gud är det yttersta beviset för att makt korrumperar. Läs Caligula av Albert Camus innan det är val nästa gång, så ska ni få läsa vad makten är kapabel till. Liderlighet är min grej. Att leva ut mina begär, nycker och lustar, att ha rätten till så stor frihet på livets alla områden som möjligt. Frihet anser jag vara väldigt viktigt. Frihet från faktiskt tvång. Frihet är värdefullt för att begreppet frihet i sig är något väldigt stort.

Till att börja med vill jag bara klargöra att denna artikel är liberal såtillvida att den tar upp en liberal syn kring sexualiteten, men inte nödvändigtvis typisk för vad alla liberaler tycker i frågan. Sedan måste jag åter igen säga att Du är så jävla grundlurad. Lurad av den heterosexuella normen. Som säger att "en riktig karl" gillar skäggbiff och ingenting annat. Jo, om det heter att man känner sig "stygg" kan oralsex förekomma, men inte analsamlag. Varför? Det finns inget som säger att man är bög bara för att man gillar att sticka in jadestenen i prutten på en tjej, det betyder inte nödvändigtvis är det minsta intresserad av att penetrera en kille. Och varför ska förresten bara manliga homosexuella ha monopol på analsamlag? Heterosexuella analsamlag har man ju faktiskt haft ända sedan Markis de Sade´s tid och innan dess också till och med. Många tror att Markis de Sade "uppfann" analsamlaget, men rövknullat har man gjort i alla tider. Svenne har sådan skräck för att riskera att bli kallad för bög, att han inte ens skulle få för sig att knulla röven på en sexleksak änsingång; det är alltså inte den högst eventuella smutsen svenne är rädd för. Utan svenne är homofob. Som aktiv (heterosexuell) sodomit kan jag lugnt påstå att det finns ingen högre fröjd än att knulla en kvinnas vackra röv, att ha penis mellan två underbart vackra stjärthalvor. Att ha kuken i ändtarmen, det är trångt, halt, glatt och köttigt som bacon. Den är också lite räfflad eller hur man ska uttrycka det, "som en runkande hand" har någon beskrivit det. Vad det gäller att det skulle vara "smutsigt" att knulla röv, det håller inte som argument, då kan man ju säga likadant om fittan, nämligen att den kissar och menstruerar kvinnor med. Och det är ju äckligt om något. Det kan alltså inte vara "smutsen" svenne är rädd för, utan att bli kallad bög. Svenne blir uppenbarligen förvirrad i sin sexuella identitet när analsamlag kommer på tals. Men varför skulle man bli bögiserad av att knulla röven på en tjej, det begriper jag inte? Jag är renodlat heterosexuell, fastän jag spanar in stjärten på tjejer direkt efter ansiktet, och jag känner mig verkligen inte som någon bög och känner mig inte det minsta attraherad av män. Caprice? Var inte rädd för att bli det Du vill bli. Du kommer inte att börja tända på män, om det är det Du tror. Och vänta inte, för den som väntar på något gott, väntar alltid för länge! Livet går inte i repris, så det är bättre att vara liderlig, dvs leva ut sina begär och innersta önskningar, än att vara dygdig; vem tackar Dig för det när Du ligger där död och begraven? Maskarna i marken? Gud? Jag får då rakt inte ihop en gudstro gemensam med en tro på liberalism, utan tycker att om man är religiös och liberal, då har man fan missuppfattat vad liberalismen är, nämligen att Du själv är Ditt eget sanningsvittne i Ditt eget liv, alltså är det Du och inte någon gud som bestämmer valen i Ditt eget liv, det känns ju således bara korkat att rådfråga Gud eller bibeln om hur man ska göra i vissa situationer här i livet. Rådfråga Ditt eget lustcentrum istället, för det kommer att att ge Dig ett mycket mera ärligt svar, bara Du vågar lyssna! Och man får normalt sett inte bajs på kuken av analsex, om inte tjejen är akut skitnödig precis när ni analknullar. I övrigt är "bajs på kuken" helt klart överreklamerat, känns inte som att det är överdrivet stor risk att det verkligen händer. Jaså? Du påstår alltså att det är onaturligt med analknull? Att man har vrövva te å sketa mä å inge annet? Isåfall är väl oralsamlag, både fellatio och cunnulingus onaturligt, för munnen har man ju till att äta med? Och isåfall, om bara fitta vore det enda riktiga att knulla, skulle det ju vara enbart för avels skull, för allt annat är ju onaturligt, för fittan har man ju för att framodla barn med och inget annat. Börjar vi komma någonvart nu? Det tvivlar jag på, svenne är säkert fortfarande homofob. Visst, man ska vara snäll mot kvinnor och de är så söta och gulliga så och allt det där, men när tjejen själv vill, hur kan det då vara fel? Du har bara ånger att vinna på att inte pröva åtminstone. Svenne måste ju fan vara lite mer open minded, liksom inte gå omkring och ha bögskräck. Fitta och mun och anus; alla tre innehåller bakterier och eller virus, att bonka fetta är inte mer hygieniskt än att bonka vrövv. I munnen finns en massa streptokocker och säkert ett och annat virus. Likväl blir man inte sjuk av vare sig oral- eller vaginalsamlag och inte av analknull heller. Rektalt samlag heter förresten peräsuolen yhdyntää på finska. Nä, gå inte dygdens utan lidelsens väg, det är fan mitt råd. Varför tro på en gud som förhåller sig helt passiv till allt ont som sker i världen, fastän denna gud är den högste och alltså den med högsta och mest makt? Om Ni gör det rätt, behöver inte heller anala samlag göra ont för henne, mer än vad vaginala samlag kan göra ont ibland, det är lite en fråga om att bli van vid att få något upptryckt i baken och det är ju inte heller så att man kanske ska kasta sig över henne som en sjörövare och bara slänga in den. Det är bra om man tar det lite lugnt och försiktigt, liksom använder sig av någon bra teknik, men vad det skulle vara för teknik, går jag inte in på här eftersom detta först och främst är ett forum för liberal moralfilosofisk debatt och inte någon sexualklinik. Avslutningsvis vill jag bara säga åt er att leva och njuta och att i stjärten sperman spruta.

Tjingeling i blåbärsskogen!

Nu ska vi behandla en mycket intrikat fråga för en liberal; vilken roll skall staten spela i ett liberalt samhälle? För vi måste ju nästan ha något som kan kallas staten. Å andra sidan - är inte makten utövande av ett slags tvång mot den enskilde individen (som ju bör få sköta sina egna affärer bäst han/hon vill)? Men en makt kan ju lova att folket ska vara fritt från tvång och förtryck, men staten kan ju ändå närsomhelst ta tillbaka det löftet, pga olika omständigheter, som t ex lågkonjunktur eller andra typer av sämre tider. Då är ju staten en del av problemet iallafall om inte allt ändå bygger på största möjliga frivillighet. Men vi måste ju nästan ha en statsmakt, eller åtminstone en institution som reglerar vilka friheter polisen får ta sig, för polis måste vi nog också ha. Jag är för en minimalstat, men som före detta anarkist (dessutom) är det väldigt svårt att försvara statens existensrätt. Frihet från faktiskt tvång är ju värdefullt just p g a sig själv. Hur kan man då komma och säga att stat och polis ska finnas, givet att de ska värna om friheten, istället för att reglera den. Men lever vi inte enbart på nåder, när de närsomhelst kan ändra åsikter och ta tillbaka vår frihet genom att tvinga oss till saker vi inte vill? Är det inte så med polisen att du kan bli anklagad för ett brott du gjort eller inte gjort, att de kan komma och hämta dig vilken tid som helst på dygnet, men du vet inte när eller ens om det sker? Går det att försvara ur liberalt perspektiv? Spontant säger jag nej. Likväl behövs polisen. De behövs för att frihet är något så värdefullt att det är värt att försvaras och några måste axla rollen som ansvarstagare att se till att folket inte blir orättmätigt behandlat. Om någon skjuter prick på förbipasserande är jag tacksam om någon eller några får denna person att sluta med att skada oskyldiga. Men med statens roll är det lite svårare. Polisens roll att skydda friheten istället för att reglera den kunde lika gärna skötas av privata företag, men vad ska vi med staten till? Och vem ska se till att staten sköter sig som den ska och inte ena dagen är liberaler och den andra agen tar tillbaka sina löften? Det finns inget 100% bra svar på den frågan, vilka lagar skulle vi t ex ha om liberalerna vann? Skulle den enda lagen vara: gör som du vill, bara det inte skadar någon annan? Ja, då är ju naturligtvis statens roll att se till att det efterföljs, samtidigt som de inte kan tvinga den enskilda individen att vara vare sig fria eller ofria. Statens roll ska alltså vara att så lite som möjligt lägga sig i vad folket finner för gott att göra. Men vi behöver några som styr upp skiten, vare sig vi vill eller inte (personlig åsikt). Men kanske vi kunde skippa staten och låta privata vaktbolag skydda friheten? Hur rättfärdigar man som liberal staten? Den är ju inte förenlig med med den frihet liberalismen förespråkar! Om frihet är frihet från faktiskt tvång kan man ju inte gärna ivra för staten, som ju utövar just tvång. Även gör som du vill, bara det inte skadar någon annan, blir ju till ett tvång, om staten bestämmer det åt folket att det ska vara så. Och helt klart är att staten ska ha så lite inflytande som möjligt om vad den enskilda individen har för sig. Så vad skulle då statens roll vara? Att fördela rättvisa? Men livet är inte rättvist! Vissa äger mer än andra för att ta ett exempel och så länge de har arbetat ihop sin ägo eller vunnit den på spel, är den rättfärdig, även om det finns fattigare som skulle behöva ägorna bättre. Men statens roll kan man vrida och vända på lite hur mycket som helst som liberal utan att komma någon vart, staten behövs nog för att styra upp saker, men ändå kn man känna sig tveksam när man ska specificera vad deras uppgifter ska vara, så trots att jag inte har kommit på lösningen på problemet, så avslutar jag helt enkelt här.

Ni kanske kommer ihåg att jag i denna blogg skrev ett öppet brev till Pelle olsson. Jag hörde också av mig till honom via mejl och nämnde detta. Några dagar senare svarade han - via mejl. Så här svarade han:

"Hallå där Thomas,

det är roligt att bli uppmärksammad med ett öppet brev.

Anledningen till att jag och majoriteten av mänskligheten tycker att narkotika ska vara

förbjudet är på grund av dess skadeverkningar. Det är inget påhitt av enstaka "förbudivrare"

utan har vuxit fram internationellt under de senaste hundra åren.

Om man inte har klart för sig - a) vilka konsekvenser olika droger har på människokroppen

och i hjärnan b) vilka konsekvenser den närmaste familjen drabbas av c) vilka konsekvenser

ett drogbruk eller drogmissbruk får i yrkeslivet och i samhället i stort - blir varje diskussion

meningslös.

Ha´re gott du också.

Pelle."

Detta som han skriver är mycket tänkvärt och jag har egentligen bara mindre saker att säga om det, och ingenting att säga om det som han således tycker är värt att debattera. Men... har majoriteten verkligen rätt att bestämma över den enskilde individens angelägenheter, till exempel? Varför ges en grupp rättigheter men inte individerna själva i gruppen? Och narkotikalagarna är hatbrott; det finns ingen logik att man får supa tills man sprängs men inte få röka sig naturligt hög. Men sedan blir det svårare - likaväl som familjen oroas när deras barn börjar röka eller snusa, så oroas de såklart om deras barn börjar knarka, för vi ska ju inte sticka under stol med att narkotika har dödliga risker, precis som tobak kan ge cancer som leder till döden. Ja, det var lite vad jag tänkt på sedan jag fick hans svar nu för en vecka eller två sedan, sett ur detta perspektiv som han beskriver det blir narkotikafrågan lite svårare att skriva om, men om man vill ta narkotika tycker jag ändå man ska få det.

Tidningen kommer att heta Nouvelle Fanzine och vara just ett fanzine. Den kommer att vara i A4-format och drivas utan vinstintresse och jag tror inte ens jag själv kommer att gå med vinst, det är så det brukar vara när man gör fanzines. Priset på tidningen kommer att bero på vad det kostar att trycka den; om den kostar 20:- st att trycka, kommer den också att kosta 20:- att köpa (plus porton). Jag tar endast emot noveller och berättelser, ej över tio sidor. Vad gäller upphovsrätt som många har undrat över, så förstår jag inte riktigt hur ni menar, men rent spontant kan jag känna att några royalties har jag t ex inte råd att betala ut, detta är en ideell verksamhet. sedan så kan man ju alltid sätta ett C inom en ring på sin story, men vad hindrar egentligen det någon från att kopiera som denne vill ur fanzinet om denne nu bara vill. Noveller som ni kanske tänkt ska vara med i en novellsamling, som ni har för avsikt att skicka in till ett riktigt bokförlag, kanske ni skall undvika att skicka in till Nouvelle fanzine, då bokförlagen oftast vill ha helt outgivet material. Vidare tänker jag att den som skickar in en story, skriver under sitt verk med för- och efternamn, eller bara förnamn eller bara efternamn, eller med signatur, eller med pseudonym om ni så önskar, men helst inte med "anonym". Detta gör att innehållet blir mer lättöverskådligt. Nouvelle fanzine är ingen politisk tidskrift även om denna blogg är politisk, man behöver alltså inte tycka som jag för att vara med, man får tycka vad man vill. Har ni åsikter i storyn so fine with me, men glöm inte att skriva under med ert namn eller hur ni väljer att skriva under. Själv kommer jag inte att medverka med några noveller i zinet, däremot tänkte jag recensera böcker, jag läser ju ändå nästan alltid någon bok. Om ni nu vill skriva en novell/berättelse (ej dikter) till mig så skicka den till, helst i bifogad fil;

nouvelle.thomas@gmail.com

Jag har funderat länge på att starta en novelltidning, och nu är det ta mig tusan dags att slå slag i saken. Jag söker nu efter noveller/berättelser, ej dikter. Skriver Du? Känner Du någon som skriver? Sprid budskapet! Det spelar ingen roll inom vilken genre Du skriver, jag gillar de mesta stilarna, jag läser nämligen en hel del, brukar alltid hålla på och läsa någon bok. Skriv helst inte över tio sidor. Skicka Ditt alster till:

nouvelle.thomas@gmail.com