Liberalismen är individens ideologi och vilar på en moral om rättigheter. Liberal rättvisa kräver att människors rättigheter resperkteras. Frihet (från faktiskt tvång) är en liberal rättighet för var och en. En liberal bör förkasta tanken på grupprättigheter och det är en styrka hos liberalismen. Rättigheter är inte något som staten eller FN skänker åt oss; vi har dem redan i kraft i att vara människor. FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna säger bl a att: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten." Men kan en familj ha rättigheter snarare än individerna som familjen består av? Och vad händer när en individs frihet kränks av en annan familjemedlems handlingar? Men rättigheter som moralisk företeelse innebär att varje individ har vissa rättigheter enbart i kraft av att vara människa, inte genom att vara av god börd eller driftig arbetare. Rättigheter behöver man inte göra sig förtjänt av; de uttrycker den moraliska status man har genom att vara en del av mänskligheten. Odiskutabelt är att man inte får rättigheter genom att vara en "god" människa. I och med det kan man inte heller bli av med den genom att vara en "dålig" människa. FN´s deklaration ger familjen rättigheter. Etniska minoriteter ges rättigheter mot majoritetskulturen, för att få sin särart respekterad. Rättigheterna tillerkänns en grupp. Gruppen i sig har dessa rättigheter, inte (eller inte bara) individerna som utgör gruppen. En liberal bör erkänna endast individuella rättigheter eftersom det finns en radikal potential i de individuella rättigheterna som kan undermineras om även grupper i sig (och inte bara individerna som gruppen består av) tillskrivs rättigheter. Rättigheter har funktionen att skydda individen mot övergrepp i allmänintressets namn. Det råder obalans bland individerna i en grupp, någon är ledaren, någon är fåret, en annan Allan, och det riskerar att gå ut över resterande individer i gruppen; det finns ojämnheter i alla grupper. Från ett liberalt perspektiv måste kollektiva rättigheter framstå som antingen kraftlösa eller som ett hot mot individuella rättigheter. Det är inget fel på att tillhöra en grupp, men en förnuftig liberal inseockså att varje grupp har förlorare och att gruppens överlevnad och särart inte får ges företräde framför de svaga gruppmedlemmarnas rättigheter. En rättighet är ett anspråk som individer har gentemot andra individer, gentemot staten och andra institutioner. Har jag rättighet, finns det någon som har skyldighet, staten t ex. Staten är ofta den enda aktör som kan garantera att individuella rättigheter realiseras för alla. Staten axlar rollen av skyldighetsbärare som ska se till att de individuella medborgarnas rättigheter. Staten är skyldig att göra det vi alla hade varit skyldiga att göra gentemot varandra som rättighetsbärare om staten inte hade funnits. De rättigheter jag gör anspråk måste jag tillerkänna alla andra, men ingen är skyldig att respektera min rättighet om jag använder den till att kränka andras. Rättigheter har funktionen att skydda individer mot majoriteter som är starka nog att genomdriva sina intressen på egen hand, utan att ta hänsyn till minoriteter och enskilda. Liberaler erkänner endast individer, inte grupper, som bärare av moraliska rättigheter. Med rättigheter följer en skyldighet att repektera att andra har samma rättigheter som man gör anspråk på för egen del. Frågan är då om en individ som inte är kapabel att förstå vad det innebär att ha en skyldighet, ändå kan ha rättigheter? Eftersom man inte ska behöva lida för att man haft otur tillskrivs rättigheter även de mänskliga individer som inte besitter de kapaciteter som är "normala" för arten. Allt rättviseresonemang kan hävdas mot majoriteten. Individers rättigheter sätter en gräns för vad som får drivas igenom i allmänintressets namn. På det sättet går rättigheter stick i stäv med den demokratiska majoritetsprincipen och det är en del av poängen. Det finns nämligen risk för majoritetens tyranni: En majoritet som är stark nog att driva igenom sina egna intressen behöver inte ta hänsyn till minoriteten. Att vissa intressen bedöms ha rättighetsstatus innebär att de flyttas från majoritetsstyrets eller de starkas domän. De blir till garantier för minoriteter och svaga, vilket är särskilt viktigt för dem som riskerar att bli ständiga förlorare under en ren majoritetsprincip. Här finns rättighetsteorins radikala potential. Rättigheternas status ligger i idén om den mänskliga värdigheten; människan är helt enkelt en sådan varelse som har rättigheter. Robert Nozick: "Individer har rättigheter, och det finns saker som ingen person eller grupp kan göra mot de(utan att kränka deras rättigheter). Dessa rättigheter är så starka och sträcker sig så långt att de väcker frågan om vad, om något, staten och dess företrädare får lov att göra." Ett annat sätt att se på saken är om vi ser det ur en utilitaristisk moralteori. Den handling är rätt som ger mest samlad nytta eller preferenstillfredsställelse. Inom ramen för en teori om goda konsekvenser kan man sluta sig till att det finns skäl att fastställa vissa intressen eller preferenser som rättigheter. Det ger helt enkelt bättre samhällskonsekvenser på sikt om människor upplever den trygghet som rättigheter ger dem. Faktum kvarstår dock, att om man försvarar rättigheter med ett argument om goda konsekvenser så är rättigheterna alltid villkorade av att de goda konsekvenserna för flertalet verkligen uppstår. Därmed ger de inte individen ett lika starkt försvar mot flertalets intressen. Alla är berättigade till lika omsorg och respekt. De rättigheter man tillskriver någon måste man tillskriva alla. Om Percy Barnevik får frisedel från beskattning och en uteliggare inte blir bestulen på sina få tillhörigheter, åtnjuter de jämlik respekt för sin äganderätt. Om resurser skulle flyttas, mot Percy Barneviks vilja, från honom till uteliggaren skulle det innebära en rättighetskränkning för Barnevik som inte uppvägs av att någon rättighet tillfredsställs för uteliggaren, eftersom ingen har en positiv rättighet till goda ekonomiska förutsättningar. Var och en har dock en jämlik rätt till en viss grundläggande social och ekonomisk standard. Negativa rättigheter är försvaret av friheten, positiva rättigheter är försvaret av en dräglig levnadsnivå. Är arbete en rättighet? Om religionsfrihet är en rättighet, har föräldrar då rätt att sätta sina barn i en religiös skola? Sådana frågor kräver svar. Problemet är att diskussionen ofta stannar där, i det specifika. Det man som liberal kanske istället skulle börja med att fråga är vilket övergripande värde klustret av rättigheter är tänkt att skydda. Den liberala människosynen ser individens självbestämmande som något gott i sig, i kombination med övertygelsen att det bara är individen själv som kan formulera vad som är ett gott liv för just henne. Alla individer har rätt till reella möjligheter att leva ett liv som de själva värdesätter. En vinst i den socioekonomiska välfärdsnivån eller i fördelningsrättvisa, får inte ske på bekostnad av friheten. Politisk frihet verkar för en spridning av social och ekonomisk välfärd. Det som gör människan värd respekt, det som ger henne värdighet och moralisk status, är hennes kapacitet för rationalitet och beslutsfattande. Det är vår förmåga att välja och agera förnuftsmässigt, att överblicka konsekvenserna av vårt handlande, som gör oss till moraliska varelser med moraliskt ansvar. Politiska friheter uttrycker respekten för denna kapacitet. Men om jag är genuint beredd att offra min yttrandefrihet för ett liv i lyx, varför ska jag inte få det? Säg att jag frivilligt och med medvetenhet om konsekvenserna säljer min obrottsliga lojalitet till en makthavare för en summa pengar som gör mig ekonomiskt oberoende livet ut. Jag kanske struntar i politiskt deltagande och bara önskar förverkliga min kostsamma dröm om att segla jorden runt. Vad har liberalen för skäl att säga att min prioritering är irrationell? Om jag genuint värdesätter materiella ting mer än de friheter jag ger upp, vad finns då att invända? Andra kan naturligtvis tycka att jag gör fel och är en ansvarslös medborgare, men den liberala tanken är att människor har rätt att göra även det andra tycker är förkastligt. Liberalen har ironiskt nog inget skäl att hävda att de politiska friheterna är viktigare än andra förhållanden av betydelse för människans förutsättningar att  leva ett liv som de själva värdesätter. Det är upp till varje individ att prioritera mellan yttrandefrihet och pengar. De politiska friheterna tänks vara uttryck för den liberala synen på frihet, människans rätt att göra vad hon vill och inte utsättas för tvång så länge hon inte skadar någon annan. Men om jag använder min frihet till att fatta beslutet att avhända mig de politiska friheterna till förmån för ekonomisk trygghet under en välvillig despot, vad säger liberalen då? Liberalen kan inte en gång för alla prioritera politiska friheter över materiella ting och samtidigt stå för den liberala människosynen och måste därför acceptera ironin att människor kan använda sin frihet till att avhända sig sin frihet. Varje liberal teori inkluderar ett jämlikhetsideal. Det nyliberala är att varje individs negativa rättigheter ska respekteras lika mycket, oavsett om det leder till ojämlikhet i livsvillkor.

Denna artikel är gjord med hjälp av boken Liberalism av Lena Halldenius och faktiskt är artikeln vad är frihet? också det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HEJ!!! Jag har ju en ny tidning på gång, en novelltidning, dit vem som helst kan skicka in sin novell, bara den inte är över tio sidor lång (av utrymmesskäl, men jag godkänner noveller på tio sidor, men inte längre än så). Tyvärr har intresset varit ...

Pappa Krökén brukade köpa brandgult vin av en snubbe som förmodligen hette Olis. Denne Olis hade lägenheten full med leksaker. Det hängde modellflygplan från taket, han hade en stor samling leksaksbilar, som man kunde se utplacerade överallt där det ...

Ja, som ni ser har jag bytt namn på min blogg till libertinen. Jag är fortfarande obunden liberal, men jag dryftar helst rent personliga liberala frågor och då passar "libertinen" bättre. Typ en människa som hänger sig åt ohämmade njutningar, som för...

Till att börja med vill jag bara klargöra att denna artikel är liberal såtillvida att den tar upp en liberal syn kring sexualiteten, men inte nödvändigtvis typisk för vad alla liberaler tycker i frågan. Sedan måste jag åter igen säga att Du är så jäv...

Nu ska vi behandla en mycket intrikat fråga för en liberal; vilken roll skall staten spela i ett liberalt samhälle? För vi måste ju nästan ha något som kan kallas staten. Å andra sidan - är inte makten utövande av ett slags tvång mot den enskilde ind...