Vad är det som är så märkvärdigt med ett fritt förhållande, egentligen? Det konstiga är väl snarare att vi förväntar oss att hålla oss till en partner i taget. Så mycket har svartsjukan tagit över oss människors kärleksliv att den blivit allmänt accepterad norm. Svartsjuka uppstår när person A är ihop med person B och person C får något av person A, som person B inte kan få för att B inte kan mäta sig med/leva upp till det. Men med vänner är det ju en annan sak? Okej, man kan ha en bästis, men ändå ha massvis med andra vänner och bara en ordentligt sniken typ skulle ha problem med det. Så varför ska kärlek vara monogamt, varför är svartsjukan legitimerad inom partnerskap, varför kan man inte låta bli att äga varandra. Varför ska jag ha den enda nyckeln till ditt hjärta, varför ska du inte få umgås med andra, kanske ha sex med dem, men än sen då, älskar du mig nödvändigtvis mindre för det? Jag tror att du är rädd för det; för den lilla döden; att förhållandet ska ta slut. Men än sen då? Finns det en (som har kunnat älska dig) så finns det flera! Det är inte kärlek att äga någons liv som om hon/han vore din privata lilla fånge. Du vill äga nyckeln till hennes inre, men du vill inte att hon/han ska älskas av någon annan - är det det som är kärlek? Verkligen? Småsinthet? Är det kärlek? Kommer att tänka på Jessika och Sami. Jag satt och kliade mig på kuken och då säger Jessika att hon vill veta vem min flickvän är och att hon skulle skvallra. Enligt henne så ägde min flickvän min kuk och jag skulle då äga hennes fitta, i förlängningen ägde vi varandras kroppar; och är det verkligen vettigt? Att min flickvän ska klia mig på kuken eller ryggen om det kliar på något av de ställena, för enligt Jessika var jag inte härskare över min egen kropp! Varför jag inte skulle få onna eller klia mig själv enligt Jessika begriper jag då rakt inte, jag är min egen frälsare! Men det här med att äga - hur kan man kräva att få makten över en annan människas liv, det är ju vansinne. Till det ägandet kommer en massa regler man ska rätta sig efter, hur korkade de än är. "Fäll ner toalocket", "jävla karl, sitt ner och kissa!" Erkänn bara att du har sjuklig penisavund, ditt jävla fittstim! "spill inte kaffe på duken", "gör mig en tjänst och städa bort den här röran", "ät det och ät det här" osv. osv. osv. Med vilken rätt bestämmer vi åt andra hur de ska leva sina liv, med vilken rätt, sade jag!? Vavava! "Du och jag" och vi får inte dela med oss av varandra till andra, bjuda ut våra kroppar till någon attraktiv som man vill vara knullkompis med, vad är det som är så skadligt med det, blir det våld eller hot om våld då? Det kanske det blir, eftersom vi helt sjukligt vill äga varandra, fastän man bara kan äga sig själv och rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag kan inte se någon skada i att dela med sig av sin älskade till andra, klart man vill spänna på en snygg brud om man får chansen och klart hon vill spänna på en atletisk 16-åring om hon får chansen. Vad är det för skadligt med det, det är ju bara sex! Är svartsjuka egentligen en sund känsla?  Om du har upplevt någon som varit svartsjuk tyckte du då den personen uppförde sig sunt? Han/hon uppförde sig väl snarare manipulativt och beräknande och låter det sunt och rätt och riktigt? Och allt detta för att vi har blivit indoktrinerade med från barnsben att om man ger sig in i ett kärleksförhållande, ja, då är man varandras ägodelar, men är det verkligen vettigt? Om till exempel Marie och Sussie är bästa vänner, men Sussie umgås med Camilla en dag istället för med Marie, är hon otrogen då? Måste de gå på vänskapsrådgivning då och älta sina vänskapsproblem för en terapeut? Hur vettigt låter det på en skala från noll till noll, seriöst alltså, det vore ju helt nipprigt! Samma med kärleksförhållanden, en kvinna och en man bestämmer att för en tid vara vänner med varandra, men ska vi verkligen inte få ha några som helst andra bekanta? Jag förstår inte din logik, vad menar du, människa; med att man bara ska finnas till för varandra och om någon annan kommer in i den sfären, då tror du att allt faller samman och att allt går under, vad menar du med det människa? Den amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm gör skillnad på att ha och att vara. Att vilja äga; dvs till exempel en fridlyst blomma och ta med den hem där den strax dör, men hellre låter blomman dö än att betrakta den på den plats där den växte från början, just det att äga, att ha, är ett sjukligt beteende likvärt med ickesexuella nekrofila förhållningssätt till livet. Att vara innebär däremot att betrakta den fridlysta blomman på sin naturliga plats och att bara konstatera att den är ful eller vacker, men inte att önska vara den enda ägaren till den. Det är ett biofilt förhållningssätt till livet. Och där finns så mycket mer plats för kärlek hos den som bejakar livet, än hos den som går dödens ärenden, dvs att ha ensamrätten över den man är ihop med. I dessa tider där det ivras för mångfald, borde det ivras för mångfald i förhållanden likaväl. Vi måste ge vår partner friheten och rätten att bestämma över sitt eget liv, om du älskar något, släpp ut det i friheten... vad som däremot är sjukligt är svartsjukan, rädslan och habegäret som gör att vi vill ha vår partner enbart för oss själva. Med vilken rätt leker vi gud med en medmänniskas liv?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HEJ!!! Jag har ju en ny tidning på gång, en novelltidning, dit vem som helst kan skicka in sin novell, bara den inte är över tio sidor lång (av utrymmesskäl, men jag godkänner noveller på tio sidor, men inte längre än så). Tyvärr har intresset varit ...

Pappa Krökén brukade köpa brandgult vin av en snubbe som förmodligen hette Olis. Denne Olis hade lägenheten full med leksaker. Det hängde modellflygplan från taket, han hade en stor samling leksaksbilar, som man kunde se utplacerade överallt där det ...

Ja, som ni ser har jag bytt namn på min blogg till libertinen. Jag är fortfarande obunden liberal, men jag dryftar helst rent personliga liberala frågor och då passar "libertinen" bättre. Typ en människa som hänger sig åt ohämmade njutningar, som för...

Till att börja med vill jag bara klargöra att denna artikel är liberal såtillvida att den tar upp en liberal syn kring sexualiteten, men inte nödvändigtvis typisk för vad alla liberaler tycker i frågan. Sedan måste jag åter igen säga att Du är så jäv...

Nu ska vi behandla en mycket intrikat fråga för en liberal; vilken roll skall staten spela i ett liberalt samhälle? För vi måste ju nästan ha något som kan kallas staten. Å andra sidan - är inte makten utövande av ett slags tvång mot den enskilde ind...