Vad är det som är så märkvärdigt med ett fritt förhållande, egentligen? Det konstiga är väl snarare att vi förväntar oss att hålla oss till en partner i taget. Så mycket har svartsjukan tagit över oss människors kärleksliv att den blivit allmänt accepterad norm. Svartsjuka uppstår när person A är ihop med person B och person C får något av person A, som person B inte kan få för att B inte kan mäta sig med/leva upp till det. Men med vänner är det ju en annan sak? Okej, man kan ha en bästis, men ändå ha massvis med andra vänner och bara en ordentligt sniken typ skulle ha problem med det. Så varför ska kärlek vara monogamt, varför är svartsjukan legitimerad inom partnerskap, varför kan man inte låta bli att äga varandra. Varför ska jag ha den enda nyckeln till ditt hjärta, varför ska du inte få umgås med andra, kanske ha sex med dem, men än sen då, älskar du mig nödvändigtvis mindre för det? Jag tror att du är rädd för det; för den lilla döden; att förhållandet ska ta slut. Men än sen då? Finns det en (som har kunnat älska dig) så finns det flera! Det är inte kärlek att äga någons liv som om hon/han vore din privata lilla fånge. Du vill äga nyckeln till hennes inre, men du vill inte att hon/han ska älskas av någon annan - är det det som är kärlek? Verkligen? Småsinthet? Är det kärlek? Kommer att tänka på Jessika och Sami. Jag satt och kliade mig på kuken och då säger Jessika att hon vill veta vem min flickvän är och att hon skulle skvallra. Enligt henne så ägde min flickvän min kuk och jag skulle då äga hennes fitta, i förlängningen ägde vi varandras kroppar; och är det verkligen vettigt? Att min flickvän ska klia mig på kuken eller ryggen om det kliar på något av de ställena, för enligt Jessika var jag inte härskare över min egen kropp! Varför jag inte skulle få onna eller klia mig själv enligt Jessika begriper jag då rakt inte, jag är min egen frälsare! Men det här med att äga - hur kan man kräva att få makten över en annan människas liv, det är ju vansinne. Till det ägandet kommer en massa regler man ska rätta sig efter, hur korkade de än är. "Fäll ner toalocket", "jävla karl, sitt ner och kissa!" Erkänn bara att du har sjuklig penisavund, ditt jävla fittstim! "spill inte kaffe på duken", "gör mig en tjänst och städa bort den här röran", "ät det och ät det här" osv. osv. osv. Med vilken rätt bestämmer vi åt andra hur de ska leva sina liv, med vilken rätt, sade jag!? Vavava! "Du och jag" och vi får inte dela med oss av varandra till andra, bjuda ut våra kroppar till någon attraktiv som man vill vara knullkompis med, vad är det som är så skadligt med det, blir det våld eller hot om våld då? Det kanske det blir, eftersom vi helt sjukligt vill äga varandra, fastän man bara kan äga sig själv och rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag kan inte se någon skada i att dela med sig av sin älskade till andra, klart man vill spänna på en snygg brud om man får chansen och klart hon vill spänna på en atletisk 16-åring om hon får chansen. Vad är det för skadligt med det, det är ju bara sex! Är svartsjuka egentligen en sund känsla?  Om du har upplevt någon som varit svartsjuk tyckte du då den personen uppförde sig sunt? Han/hon uppförde sig väl snarare manipulativt och beräknande och låter det sunt och rätt och riktigt? Och allt detta för att vi har blivit indoktrinerade med från barnsben att om man ger sig in i ett kärleksförhållande, ja, då är man varandras ägodelar, men är det verkligen vettigt? Om till exempel Marie och Sussie är bästa vänner, men Sussie umgås med Camilla en dag istället för med Marie, är hon otrogen då? Måste de gå på vänskapsrådgivning då och älta sina vänskapsproblem för en terapeut? Hur vettigt låter det på en skala från noll till noll, seriöst alltså, det vore ju helt nipprigt! Samma med kärleksförhållanden, en kvinna och en man bestämmer att för en tid vara vänner med varandra, men ska vi verkligen inte få ha några som helst andra bekanta? Jag förstår inte din logik, vad menar du, människa; med att man bara ska finnas till för varandra och om någon annan kommer in i den sfären, då tror du att allt faller samman och att allt går under, vad menar du med det människa? Den amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm gör skillnad på att ha och att vara. Att vilja äga; dvs till exempel en fridlyst blomma och ta med den hem där den strax dör, men hellre låter blomman dö än att betrakta den på den plats där den växte från början, just det att äga, att ha, är ett sjukligt beteende likvärt med ickesexuella nekrofila förhållningssätt till livet. Att vara innebär däremot att betrakta den fridlysta blomman på sin naturliga plats och att bara konstatera att den är ful eller vacker, men inte att önska vara den enda ägaren till den. Det är ett biofilt förhållningssätt till livet. Och där finns så mycket mer plats för kärlek hos den som bejakar livet, än hos den som går dödens ärenden, dvs att ha ensamrätten över den man är ihop med. I dessa tider där det ivras för mångfald, borde det ivras för mångfald i förhållanden likaväl. Vi måste ge vår partner friheten och rätten att bestämma över sitt eget liv, om du älskar något, släpp ut det i friheten... vad som däremot är sjukligt är svartsjukan, rädslan och habegäret som gör att vi vill ha vår partner enbart för oss själva. Med vilken rätt leker vi gud med en medmänniskas liv?

Nu har moddarna vunnit valet två gånger - har folk blivit spritt språngande galna som röstar på satan i betong? Det verkar som att folk har gått på det där om att moddarna skulle vara "det nya arbetarpartiet", men om man läser deras partiprogram kommer man strax fram till att de är samma banditer som de alltid varit; men folk läser uppenbarligen bara rubrikerna och flashiga slagord. Man tycker att det är en skamröst att rösta på Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna, men den verkliga skamrösten är att lägga den på moderaterna. Jag menar, vad är det med moddarna som lockar svenne så mycket att fascistknektarna vinner två val? Uppenbarligen har svenne personliga egoistiska skäl när de lägger sin röst på modde. De tänker sig att nu ska de bli rika, men sedan när blev politik något där man röstar på ett parti av egna egoistiska skäl och inte för allas, hela samhällets bästa? När blev politik en fråga om enbart den enskilde individens privatekonomi och inte till något som är till gagn för alla? Har världen blivit helt knäpp bara för att vi lever i ett helt nytt millenium, eller vad är grejen? Jag vet inte om Du tror mig, men det är faktiskt bara en myt att någon måste lida för att Du ska kunna ha det bra. Om du har en flick- pojkvän så behöver väl inte Du  få denna människa att må dåligt för att Du själv ska kunna må bra?Det är ju snarare till gagn för förhållandet om ni båda mår bra! Att ni trivs att umgås med varandra. Det här pratet om konkurrens är så överdrivet. Vi skulle kunna vara jämlika allesammans utan att det tog knäcken på någons privatekonomi. Det kommer såklart alltid att finnas någon som är rikare än den andre, likaväl som det alltid finns någon som är skickligare på att spela gitarr, till exempel, än vad vi andra är och det är i och för sig inget problem, det är bara så det är att verkligheten är som den är, utan att vi ska försöka ändra på saker som inte går att förändra, gilla läget liksom. Men att svenne tänker sig att han/hon ska bli rik för att svenne röstar på moddarna, det är ju enbart patetiskt. Afrika skulle mycket väl kunna ha en bra BNP utan att det påverkar Sveriges BNP på något negativt sätt. Jag tror inte på kommunismens och inte heller på moddarnas lögner, jag tror på en vetenskap; jag tror på det som är sant. Och jag anser inte att moddarnas politik är sann. Den enskilde individens frihet... var finns den friheten idag? Inte hos moddarnas bord i alla fall. Enskild frihet finns inom oss. Det är inget man kan rösta fram, hur låter det med den enskilde individens fantasi...? Som vi vet är det bara våra egna inre gränser som sätter stopp för vad vi kan fantisera ihop och samma sak är det med friheten, den finns inom oss och lagarna reglerar den, men eftersom vi har tanke- och rörelsefrihet kan vi göra vad vi vill med vår frihetstörst, även om det skulle vara emot lagen. Politik är inte bara vad vi röstar på vart fjärde år, utan något vi kan kämpa för på gatan lika gärna. Vad vi röstar på är bara en liten liten del av vad vi kan göra för att påverka Sverige i politisk riktning. Till exempel kunde Du lika gärna starta ett musikband och skriva politiska texter, vilka skulle kunna ha minst lika stor betydelse som det har vilket parti Du röstar på i valet. Om alla arbetare i hela Sverige strejkade så skulle det bli fullständigt kaos. Vi skulle kunna betala för lite på vattenräkningen (till exempel) och för mycket på någon annan räkning, ständigt anmäla ny adress, så skulle staten ha noll koll på oss och de skulle bli alldeles förtvivlade. Det kallar jag politik. Vad vi själva gör med våra liv, inte vad pappa staten säger att vi ska göra med livet. Det är möjligt att vi ständigt föds på nytt, när det är så naturen fungerar och vi människor är ju en del av naturen, men det är dumt att chansa och bara slösa bort detta liv på ingenting, för hur ska det här vi kallar "själen" överleva hjärnans död? Vavava!? Det är fruktansvärt att moddarna har vunnit två val, det är som att svenne drömmer och tigger om sin egen undergång, för moddarna knytnävsvåldtar våra själar och om vi folket försöker ta oss upp till vattenytan för att andas och kanske ta oss upp på land för vår egen personliga utvecklings skull, då kan Du hoppa upp och sätta Dig på att moddarna kommer att göra allt som står i deras makt för att hindra oss. För moddarna är inte för personlig frihet, utan ekonomisk frihet att plundra oss hederliga arbetare på våra surt förtjänade pengar. De är helt enkelt hemska små monster. De bryr sig bara om hur tjock deras egen plånbok är, precis som Du som röstade på dem och inte för allas väl. Du springer de rikas ärenden och tror att Du gjort någonting bra, så om Du röstade på moderaterna är Du ett hemskt litet monster. Jag säger bara en sak när Du upptäcker moddarnas sanna ondskefulla ansikte: SKYLL INTE PÅ MIG - JAG RÖSTADE LIBERALT!

Det liberala svaret på den frågan är som följer: Du är fri i den utsträckning andra personer inte hindrar Dig, mot Din faktiska vilja, från att göra det Du väljer eller avser att göra. Om någon hindrar Dig från det, är Din frihet inskränkt. Frihet är frånvaron av faktiskt tvång. Du äger Ditt liv såsom Du äger Din kropp och själ och Dina val och ambitioner får inte ifrågasättas, såvida inte det Du väljer eller avser att göra inskränker på någon annans likaberättigade frihet. Men att vara fri är inte bara att kunna göra allt Du vill, utan även att kunna förverkliga Dig själv som den bästa och mest rationella person Du kan vara. Ju större delar av Ditt liv där Du får göra som finner Dig för gott, desto mer fri är Du, eftersom Du är fri från andras försök att utöva grupptryck mot Dig. Varje hinder för en handling är en frihetsinskränkning, även om Du tycker att handlingen är förkastlig. Om någon vill hindra Dig från att till exempel titta på tecknad barnporr är det en frihetsinskränkning. Om någon tvingar Dig mot Din vilja att "göra det rätta" är också det en frihetsinskränkning. Du bör vara fri att göra allt som krävs för att tillfredsställa din vilja, så länge Du inte agerar på ett sätt som förtrycker Din medmänniskas lika stora rätt till suverän frihet, typ om Du begår våld mot någon eller hotar med våld, det är inte okej. Då kan Du straffas. Polisens uppgift ska vara att beskydda friheten, inte att reglera den. Staten ska finnas, men ha superminimalt inflytande över individerna i samhället. Människan ska vara Herre/kvinna över sitt eget liv. Så länge Du inte skadar någon annan, kan Du göra vad Du finner för gott med Ditt liv. Friheten kräver frånvaron av faktiskt tvång i form av andras handlingar - att andra lämnar Dig ifred - och det är allt den kräver. Att ingen kommer och sätter hinder för Dig att leva Ditt liv såsom behagar Dig. Du är ett sanningsvittne i Ditt eget liv. Det är ett skydd mot ingripanden med nedlåtande motiveringar av typen: "Han vet inte sitt eget bästa" eller "du kommer att tacka mig sen". Man respekterar inte människor genom att behandla dem som barn, utan genom att anta att de vet vad de vill. Frihet är att inte vara beroende av andras välvilja. Om någon har ett maktövertag över Dig, på så sätt att hon/han, ostraffat och efter eget godtycke, skulle kunna hindra Dig från att göra det Du vill, då, om Du själv tycker det, är Din frihet kränkt. Även om hans/hennes goda vilja hindrar henne/honom från att utöva makt över Dig, är det ändå en frihetskränkning, för han/hon skulle ju kunna använda sin makt till att kränka Din frihet. Den andre dominerar Dig alltså, även om hon/han inte använder sig av sitt maktövertag. Människor i en jämn maktrelation som kan ställa varandra till svars inkräktar inte på varandras frihet. Ojämlikhet däremot är frihetskränkande. Men det är ändå Din faktiska vilja som avgör ifall Du är fri eller inte. Man kan känna sig fri fastän man är beroende av någon men ha fel för att beroende av makten (som är korrumperande) i sig är frihetsinskränkande. Alla människor har lika rätt att avgöra vad som är bäst för dem. Det är ett krav på tolerans i förhållande till dem som respekterar allas lika frihet, men inte i förhållande till dem som inte gör det. Frihet är värdefullt för att frånvaron av tvång har ett värde i sig. En fri handling är värdefull i och med att den är otvungen. Vad Du använder Din frihet till spelar ingen roll. Det är att Du får göra vad Du vill som är hela poängen. Det finns något härligt över en otvungen handling och ett fritt val. Det Du gör är värdefullt i termer av frihet för att ingen annan har tvingat Dig till det. Den enda begränsningen är att respektera andras lika rätt till lika stor frihet som Din egen. Om Du äger ett brännbollsträ är Du fri att göra vad Du vill med det, men Du får inte drämma till det i bakhuvudet på någon. Alla fria handlingar har samma värde, på grund av härligheten i det otvingade. Frihet kanske till och med gör oss till bättre människor. Det är inget orimligt psykologiskt antagande att de som inte tvingas till sådant de inte vill, kan kosta på sig större generositet mot andra. Fria människor som måste leva med konsekvenserna av sina val kanske blir bättre på att ta ansvar. Eller så blir vi helt enkelt lyckligare. Det är den goda konsekvensen i kombination med att den har uppkommit genom fria val som är det värdefulla.

Nähä, tänkte väl nästan att Du inte är det. Du skamröstade väl på Sverigedemokraterna eller så röstade Du på Miljöpartiet. Det är såklart upp till Dig vad Du röstar på, om Du vill skada Dig själv har Du möjligheten att göra det. Om Du vill leva så fritt som möjligt däremot, i en värld som bygger på helt frivilligt deltagande, då kanske Du ska tänka om. Då kan nog inte SD hjälpa Dig, SD vill ju spärra in alla sexbrottslingar på livstid, alltså tills de dör i finkan, men har man inte någon gång sonat sitt brott? Är det inte bättre att man ger sexbrottslingar adekvat psykvård och att de verkligen inte får se friheten förrän de är fullt friska. Istället för att bara förvara dem. Det kostar ju bara oss skattebetalare en massa pengar, bättre då att våra skattepengar går till någonting vettigt, som att alla fångar ska ha rätt till någon form av vård, helt beroende på vad de har för problem. Och Miljöpartiet är bara fåniga låtsaskommunister, allt de bryr sig om är sina maktpositioner, att få förtrycka oss skattebetalare till att äta deras spyor. MP kommer aldrig att göra Dig fri. De vill inte göra oss fria. De vill ha makten att förtrycka oss. Det är deras hobby. Och kommunismen är lögn. I en kommunism råder en gruppnarcissism och den är så stark att om Du lider av depression och går till doktorn får Du höra att Du har magkatarr och att det är den som orsakar depressionen, för ingen kan ju må dåligt i en kommuniststat där ju minsann allt är perfekt. Heter det. De har ju minsann levt ut sin dröm och då får ingen må dåligt. För att inte tala om sossarna; hur många år satt de inte i regeringen och hur lite av deras partiprogram blev egentligen verklighet? Nä, här krävs lite jävlar anamma, förändra samhället direkt ute på gatan istället för att vänta på bättre tider, för det kommer inga bättre tider av sig självt. Vi har bara ett liv, oavsett vad Buddha och Hare Krishna säger, så fakking lev Ditt liv nu! Fullt ut! Ta tillbaka Ditt liv från makthavarna, för Ditt liv är Ditt liv, spring inte efter någon personlig polis, utan kaxa till Dig istället. Poliser. De ska skydda och bevara vår frihet, inte begränsa den. Om jag gillar kött och kåta brudar, så är det min mänskliga rättighet, som inte Du har minsta rätt att försöka komma och ändra mig på, likaväl som att jag inte äger rätt att säga åt Dig att sluta vara homosexuell och leva på frukt och nötter. Med vilken rätt skulle jag kunna kräva det? Då respekterar jag ju inte Dig som människa och alltså vore det ett övertramp mot Dina mänskliga rättigheter, för Du, och jag med, har rätt att vara precis sådana vi är, även om det inte gillas av alla. Ta knark till exempel. Det är gott. Ta det. Nämen alltså - hur kan kaffe och alkohol vara tillåtet när inte till exempel cannabis och amfetamin är det. Somliga blir puckade i huvudet av alkohol och kanske röker bananskal istället. Eller hasch. Vad är det med det som är så märkvärdigt att man måste förbjuda det? Det är ju enbart hyckleri! Om man vill knarka ska man få det, om man vill bli advokat ska man ha möjlighet att bli det, om man vill supa tills man kryper, tja, så gör det då, vem fan bryr sig. Du måste få leva Ditt liv på ett sätt som Du personligen mår bra av, om Du skadar Dig själv på vägen, så är det likt förbannat Din egen ensak. Det är lika självklart som att välja vilken musik man vill lyssna på. Ingen skickar Dig i fängelse bara för att Du älskar KRAFTWERK. Men knarkar man blir det ett jävla liv. Det är så att ett gäng maktkåta politiker har gjort sina personliga åsikter till lagar. Och varken Du eller jag fick vara med och utforma dessa lagar. Knarkbrott=hatbrott med andra ord; deras personliga åsikter var att de inte tyckte om ruset som somliga droger gav och så förbjöd de dessa. Rädsla för det främmande kan leda till hatbrottslagar, men det hindrar också Dig och mig från att leva ett fritt och oberoende liv. Men, som sagt, det är bara att gå ut på gatan oich demonstrera för till exempel jämlikhet eller öppna svartklubb eller prostituera sig eller langa knark eller affischera fritt om Ditt bands första spelning. Vad Du än väljer att göra med Ditt liv, så är det rätt, så länge inte jag skadas på något som helst sätt av det. Och så är det ute i samhället också. Ta ansvar för vad Du gör. Låt inte Fabbe Fascistknekt vara Din personliga polis. Var Din egen frälsare. Låt ingen, inte ens jag, säga Dig vad Du ska göra med Ditt liv, för Din mening med livet är förmodligen inte samma som min. Men om Du diggar mina åsikter är det förstås också trevligt. I så fall hälsar jag Dig välkommen ombord på flyget till Din egen stat. Den Du bär inom Dig. Det är den enskilde individen det handlar om, inte njutelse av att ockupera mark i någons hjärna. Du och jag. Det är vi som är samhället. Du och jag gör lite som vi vill numera, inte sant?