Ofta får man frågor i stil med: "Vad är det för underliga idéer Frihetsfronten förespråkar?" Många tror att det är något nytt och oprövat som vi också hittat på själva. I själva verket är Frihetsfrontens idéer inte något annat än den klassiska liberalismen, de idéer som grundades i upplysningens tänkande och som lade grunden till det moderna samhället. Men trots att de liberala idéerna gav upphov till en ekonomisk utveckling av tidigare aldrig skådat slag tappade de i popularitet och började tyna bort.

Under första halvan av 1900-talet var den klassiska liberalismen praktiskt taget utdöd. Ordet liberalism hade istället kommit att benämna interventionistiska och socialistiska tankegångar, medan de som företrädde de ursprungliga liberala idealen kom att mer finna sig hemmastadda bland konservativa.

Under andra halvan av 1900-talet har det uppstått ett ökat intresse för den klassiska liberalismen. Men då det ursprungliga ordet i engelskspråkiga länder nästan helt är omöjligt att använda i sin korrekta betydelse har de allra flesta klassiska liberalerna valt att använda ordet "libertarian" istället.

Ursprungligen användes ordet i anglosaxiskt språkbruk för att skilja frihetliga socialister från totalitära dito. På samma sätt kom ordet att få en likartad skiljande funktion för att hålla isär frihetlig och marknadsinriktad "höger" från reaktionära och auktoritära idériktningar, typ "moraliska majoriteten".

I Sverige har ordet libertarianism inte använts lika flitigt. Istället har ofta begreppet nyliberalism använts i dess ställe. Vilket ord man föredrar kan tyckas vara en smaksak; libertarian är ungefär lika lätt att uttala som "sex vaxade laxar i en vaxad laxask"; nyliberaanvänds ofta som en beteckning på allt som kan betraktas som "höger" och ekonomiskt inriktat.

Libertarianismen kan kortfattat beskrivas som den moralfilosofiskt grundade politiska uppfattningen att varje individ har och måste tillerkännas rätten att leva sitt liv i enlighet med sina egna val, förutsatt att hon inte försöker utöva någon form av tvång gentemot andra och därmed hindra dem från att på samma sätt leva i enlighet med sina val.

I och med att libertarianismen betraktar denna rätt till frihet som primär och okränkbar innebär den libertarianska uppfattningen också ett kompromisslöst ställningstagande för enskilda rättigheter. Det som gör libertarianismen kontroversiell är jämställandet av enskilda och kollektiva brott mot individers rättigheter. Libertarianer fördömer enskildas stölder men också statens beskattning, enskildas kidnappningar men också statligt tvångsarbete (t ex värnplikt), kriminella organisationers terror mot affärsidkare men också lagstiftning som skyddar eller upprättar monopol eller yrkesförbud (t ex licenstvång, konkurrenslagar, penningmonopol) liksom lagstiftning som kriminaliserar individens rätt att fritt förfoga över sina ägodelar, sina inkomster, sin person och sin arbetskraft (hit hör expropriationslagar, förbud mot produktion, import, konsumtion eller ägande av skilda varor, lagstiftning rörande samlevnadsformer (t ex förbud mot månggifte, homosexuellas adoptionsrätt osv).

Det bör betonas att libertarianismen som politisk doktrin grundas i rättighetstänkandet, inte i några ekonomiska resonemang eller utilitaristiska bedömningar. Eftersom libertarianismen utifrån sin rättighetssyn förkastar all tvångslagstiftning leder den till uppfattningen att den oreglerade marknadsekonomin är det enda moraliskt godtagbara ekonomiska systemet; detta är emellertid en konsekvens  av rättighetstänkandet, inte av några specifikt ekonomiska överväganden. Inte heller styrs den libertarianska uppfattningen av utilitaristiska synsätt: lyckan kan inte garanteras av någon samhällsordning, lika lite som framgång eller måluppföljelse; däremot är det rätt att varje individ utan att utsättas för andras tvång eller övervåld har möjlighet att sträva efter de mål eller värden hon själv uppställt för sig.

Någon enhetlig libertariansk rörelse existerar inte, eftersom man kan nå fram till en libertariansk politisk uppfattning utifrån flera olika utgångspunkter och olika libertarianer följaktligen inte sällan finner sig ha i grund skilda uppfattningar om så gott som allt än just vilket politiskt system som är moraliskt godtagbart. Kristna libertarianer kan så anse att statliga ingrepp i ekonomi och samhällsliv medför att individens ansvar för att leva rättfärdigt fråntas henne och att hon därmed berövas möjligheterna att av egna val leva i enlighet med religionens påbud; i skarp kontrast anser objektivisterna, inspirerade av filosofen och författaren Ayn Rand, att okränkbara individuella rättigheter är en direkt härledbar konsekvens av en rationell och objektiv verklighetsuppfattning och att statligt tvång därmed är en förbrytelse mot den mänskliga naturen. De allra flesta libertarianer förespråkar en minimal och så långt som möjligt frivilligfinansierad statsmakt med monopol på att tillhandahålla försvar, polis och domstolar, dock finns det här olika åsikter om hur långt man kan acceptera fri konkurrens mellan exempelvis vaktbolag och förhandlingsdomstolar.

Gå in på www.frihetsfronten.se om du vill läsa resten av artikeln eller om du bara är nyfiken på att veta mer om vad nyliberalismen står för. Ovanstående text har jag tagit därifrån.

I söndags märkte jag av att jag är sjuk, alltså inte nu i söndags, utan en vecka tillbaka, söndagen innan den som var i förrgår alltså. Känner mig snorig, konstig i huvudet och har en sjuhelvetes hosta, rethosta. Det känns som rökhosta, men jag har nog bara det för att jag är sjuk. Hursomhelst så gick jag till doktorn och innan bestämde jag att jag haft fruktansvärd rethosta i sju veckor, för att jag skulle få ett recept på hostmedicin. Man måste nämligen ha haft hosta i minst sex veckor för att få denna gudadryck. Den innehåller metylmorfin vilket är bara ett annat mer tekniskt namn för kodein och kodein är hosthämmande. Då frågar den jävla smurfhjärnan till doktor ifall jag röker. Eftersom man får skylla sig själv och bara tappert lida om man är rökare och vill ha vård, svarade jag nej. Fast det gör jag ju. Men det är ju knappast som de lär röntga lungorna, tänkte jag, så lögnen måste funka. Men ack. Doktorn tyckte jag luktade rök. Jag förnekade all kännedom om saken och tyckte bara att jag måste ha gått förbi någon som rökte. Då försökte han med att "det luktar rök om din mun" men då blev jag förbannad och påpekade ovänligt och bestämt att jag bara önskade vettig vård och inte bli negativt särbehandlad bara för att jag är rökare. Jag spände ögonen i smurfhjärnan och morrade undrande ifall de skulle behandla någon som svalt hundra valium likadant, i ett självmordsförsök. "Skulle ni då svara denne", väste jag, "att du har själv orsakat ditt lidande och därför kan vi inte ge dig någonsomhelst vård? Inte? Nej, blotta tanken är ju fullkomligt absurd!" Smurfhjärnan försökte parera med att det inte är samma sak, men jag tystade honom genom att säga att det är det visst det, självskadarbeteende som självskadarbeteende och nu har vi ju etablerat tobaksbruket i samhället och det är en fullständigt legal drog, så nu är det bara för somliga smurfhjärnor att gilla läget. Oavsett bakgrund ska man ha rätt till adekvat vård, dessa fascistknektar till läkare måste anmälas, så att det blir slut på det här förbannade tramsandet. Ja, jag röker, är jag mindre värd som människa för det? Kan vi inte alla vara jämlika, såväl mellan kön som klassgränser som vårdköplacering osv? Varför ska jag straffas för det att jag röker? Det är ju bara så småsint och subjektivt tänkt av smurfhjärnorna som uppenbarligen tycker att det är skillnad på folk och folk. Vi är samma pack allihopa. Samma skrot och korn. Men det fattade inte doktorn, som verkade vara nazze-särarts-ojämlik. Han började tjata om noskapin och bromhexin och halstabletter. Vad fan! Han tänkte alltså inte skriva ut gudadrycken på recept åt mig! Jag som hade sett fram emot att mildra hostan med ett helt dricksglas hostmedicin, så att jag kanske blev helt sänkt (eller "hög" om du så vill), men där gick jag allt på pumpen. Bara för att man är ärlig och "erkänner" att man röker. Jävla skitknulldoktor! Det där "ärlighet varar längst" är bara skitsnack. Säger du som det är får du istället bara en massa skit tillbaka. "Var det du som drog en lina i Axel Lindhs park?" "Ja?" "Gå i fängelse, utan att passera GÅ!" Men det var la lika bra det att jag inte fick någon gudadryck, jag har ju testat heroin två gånger, så jag hade förmodligen inte känt av gudadrycken what so ever. Eller så hade jag kanske blivit sänkt av gudadrycken. Det är det som stör mig mest - jag vet inte. Nu kom jag på ett häftigt brädspel - man utgår från monopol, men istället för pengar, så handlar man med alkohol. Ska man köpa hus får man svepa, hamnar man på någons gata får den som äger gatan dricka lika mycket som gatan är värd, av den som hamnat på gatan, osv. Coolt va? Världens fylleslag! Säg såhär: hela skyll-dig-själv-teorin funkar inte. En person måste inte må dåligt för att en annan person ska må bra. Om jag var i Alperna och åkte skidor och bröt benet i skidbacken, skulle jag inte ha rätt till vård då? För det är ju jag själv som är orsaken till min egen skada, pga något jag dessutom inte hade ett primärt behov att göra. Jag måste ha bomull i örat när jag badar, annars får jag ont i örat om jag skulle glömma det. Har jag inte rätt till vård då? Och när jag tänker efter - är inte de flesta skador folk söker vård för, skador som de orsakat sig själva? Ska inte de heller ha rätt till vård då! Nu hoppas jag du förstår hur absurt smurfhjärnornas tänkande är, när helt riktigt en som skadats av andra får vård, men de allra flesta inte har någon som helst rätt till vård, vansinne är vad det är! Och så säger den jävla bögfittan att det finns receptfria hostmediciner! Jag kan lika gärna knapra placebotabletter. Och halstabletter är ju faktiskt sockerpiller. Vafalls??!! En olycka att du bröt benet? Vad skulle du alls upp i skidbacken och göra? Du gjorde själv ditt val och enligt smurfhjärnorna får du således skylla dig själv. Ingen vård. Inget morfin. Inget jävla kul alls. Och verkligen har man inga genuina mänskliga rättigheter om man själv är orsaken till sin skada. Tycker smurfhjärnorna. Jag menar, är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha där man kan nekas till vård på vilka lösa grunder som helst? Tror du att det var det din farfar slogs för på trettiotalet? Vavava, tror du det va! ?!? Nä, upp till kamp mot smurfhjärnorna som svikit sin plikt!