Nu ska vi behandla en mycket intrikat fråga för en liberal; vilken roll skall staten spela i ett liberalt samhälle? För vi måste ju nästan ha något som kan kallas staten. Å andra sidan - är inte makten utövande av ett slags tvång mot den enskilde individen (som ju bör få sköta sina egna affärer bäst han/hon vill)? Men en makt kan ju lova att folket ska vara fritt från tvång och förtryck, men staten kan ju ändå närsomhelst ta tillbaka det löftet, pga olika omständigheter, som t ex lågkonjunktur eller andra typer av sämre tider. Då är ju staten en del av problemet iallafall om inte allt ändå bygger på största möjliga frivillighet. Men vi måste ju nästan ha en statsmakt, eller åtminstone en institution som reglerar vilka friheter polisen får ta sig, för polis måste vi nog också ha. Jag är för en minimalstat, men som före detta anarkist (dessutom) är det väldigt svårt att försvara statens existensrätt. Frihet från faktiskt tvång är ju värdefullt just p g a sig själv. Hur kan man då komma och säga att stat och polis ska finnas, givet att de ska värna om friheten, istället för att reglera den. Men lever vi inte enbart på nåder, när de närsomhelst kan ändra åsikter och ta tillbaka vår frihet genom att tvinga oss till saker vi inte vill? Är det inte så med polisen att du kan bli anklagad för ett brott du gjort eller inte gjort, att de kan komma och hämta dig vilken tid som helst på dygnet, men du vet inte när eller ens om det sker? Går det att försvara ur liberalt perspektiv? Spontant säger jag nej. Likväl behövs polisen. De behövs för att frihet är något så värdefullt att det är värt att försvaras och några måste axla rollen som ansvarstagare att se till att folket inte blir orättmätigt behandlat. Om någon skjuter prick på förbipasserande är jag tacksam om någon eller några får denna person att sluta med att skada oskyldiga. Men med statens roll är det lite svårare. Polisens roll att skydda friheten istället för att reglera den kunde lika gärna skötas av privata företag, men vad ska vi med staten till? Och vem ska se till att staten sköter sig som den ska och inte ena dagen är liberaler och den andra agen tar tillbaka sina löften? Det finns inget 100% bra svar på den frågan, vilka lagar skulle vi t ex ha om liberalerna vann? Skulle den enda lagen vara: gör som du vill, bara det inte skadar någon annan? Ja, då är ju naturligtvis statens roll att se till att det efterföljs, samtidigt som de inte kan tvinga den enskilda individen att vara vare sig fria eller ofria. Statens roll ska alltså vara att så lite som möjligt lägga sig i vad folket finner för gott att göra. Men vi behöver några som styr upp skiten, vare sig vi vill eller inte (personlig åsikt). Men kanske vi kunde skippa staten och låta privata vaktbolag skydda friheten? Hur rättfärdigar man som liberal staten? Den är ju inte förenlig med med den frihet liberalismen förespråkar! Om frihet är frihet från faktiskt tvång kan man ju inte gärna ivra för staten, som ju utövar just tvång. Även gör som du vill, bara det inte skadar någon annan, blir ju till ett tvång, om staten bestämmer det åt folket att det ska vara så. Och helt klart är att staten ska ha så lite inflytande som möjligt om vad den enskilda individen har för sig. Så vad skulle då statens roll vara? Att fördela rättvisa? Men livet är inte rättvist! Vissa äger mer än andra för att ta ett exempel och så länge de har arbetat ihop sin ägo eller vunnit den på spel, är den rättfärdig, även om det finns fattigare som skulle behöva ägorna bättre. Men statens roll kan man vrida och vända på lite hur mycket som helst som liberal utan att komma någon vart, staten behövs nog för att styra upp saker, men ändå kn man känna sig tveksam när man ska specificera vad deras uppgifter ska vara, så trots att jag inte har kommit på lösningen på problemet, så avslutar jag helt enkelt här.

Ni kanske kommer ihåg att jag i denna blogg skrev ett öppet brev till Pelle olsson. Jag hörde också av mig till honom via mejl och nämnde detta. Några dagar senare svarade han - via mejl. Så här svarade han:

"Hallå där Thomas,

det är roligt att bli uppmärksammad med ett öppet brev.

Anledningen till att jag och majoriteten av mänskligheten tycker att narkotika ska vara

förbjudet är på grund av dess skadeverkningar. Det är inget påhitt av enstaka "förbudivrare"

utan har vuxit fram internationellt under de senaste hundra åren.

Om man inte har klart för sig - a) vilka konsekvenser olika droger har på människokroppen

och i hjärnan b) vilka konsekvenser den närmaste familjen drabbas av c) vilka konsekvenser

ett drogbruk eller drogmissbruk får i yrkeslivet och i samhället i stort - blir varje diskussion

meningslös.

Ha´re gott du också.

Pelle."

Detta som han skriver är mycket tänkvärt och jag har egentligen bara mindre saker att säga om det, och ingenting att säga om det som han således tycker är värt att debattera. Men... har majoriteten verkligen rätt att bestämma över den enskilde individens angelägenheter, till exempel? Varför ges en grupp rättigheter men inte individerna själva i gruppen? Och narkotikalagarna är hatbrott; det finns ingen logik att man får supa tills man sprängs men inte få röka sig naturligt hög. Men sedan blir det svårare - likaväl som familjen oroas när deras barn börjar röka eller snusa, så oroas de såklart om deras barn börjar knarka, för vi ska ju inte sticka under stol med att narkotika har dödliga risker, precis som tobak kan ge cancer som leder till döden. Ja, det var lite vad jag tänkt på sedan jag fick hans svar nu för en vecka eller två sedan, sett ur detta perspektiv som han beskriver det blir narkotikafrågan lite svårare att skriva om, men om man vill ta narkotika tycker jag ändå man ska få det.

Tidningen kommer att heta Nouvelle Fanzine och vara just ett fanzine. Den kommer att vara i A4-format och drivas utan vinstintresse och jag tror inte ens jag själv kommer att gå med vinst, det är så det brukar vara när man gör fanzines. Priset på tidningen kommer att bero på vad det kostar att trycka den; om den kostar 20:- st att trycka, kommer den också att kosta 20:- att köpa (plus porton). Jag tar endast emot noveller och berättelser, ej över tio sidor. Vad gäller upphovsrätt som många har undrat över, så förstår jag inte riktigt hur ni menar, men rent spontant kan jag känna att några royalties har jag t ex inte råd att betala ut, detta är en ideell verksamhet. sedan så kan man ju alltid sätta ett C inom en ring på sin story, men vad hindrar egentligen det någon från att kopiera som denne vill ur fanzinet om denne nu bara vill. Noveller som ni kanske tänkt ska vara med i en novellsamling, som ni har för avsikt att skicka in till ett riktigt bokförlag, kanske ni skall undvika att skicka in till Nouvelle fanzine, då bokförlagen oftast vill ha helt outgivet material. Vidare tänker jag att den som skickar in en story, skriver under sitt verk med för- och efternamn, eller bara förnamn eller bara efternamn, eller med signatur, eller med pseudonym om ni så önskar, men helst inte med "anonym". Detta gör att innehållet blir mer lättöverskådligt. Nouvelle fanzine är ingen politisk tidskrift även om denna blogg är politisk, man behöver alltså inte tycka som jag för att vara med, man får tycka vad man vill. Har ni åsikter i storyn so fine with me, men glöm inte att skriva under med ert namn eller hur ni väljer att skriva under. Själv kommer jag inte att medverka med några noveller i zinet, däremot tänkte jag recensera böcker, jag läser ju ändå nästan alltid någon bok. Om ni nu vill skriva en novell/berättelse (ej dikter) till mig så skicka den till, helst i bifogad fil;

nouvelle.thomas@gmail.com