Hej!

Jag heter Thomas och är 36 år. Jag har rökt hasch en gång när jag var 15. Jag började röka dagligen när jag var i tjugoåråldern. Nu har jag varit ren i 3-4 år och förresten jag har "provat" affe också, ganska många gånger, men det blev egentligen mest på helgerna. Jag har även provat heroin två gånger. Första gången fick jag totalnojan och andra gången kände jag knappt någonting. Första gången var rökheroin, utspätt med hasch misstänker jag, andra gången var det extremt utblandat mångrus som jag snortade. Just nu är jag kemisk på mediciner såsom zopiclon, pamol, zyprexa och mianzerin. De medicinerna har jag (naturligtvis) på recept. Så nu vet du min bakgrund. Du säger att du är humanist. Såvida man inte är misantrop är vi väl alla humanister. Om vi inte trodde på människan, vad skulle vi då tro på? Livsåskådning som innebär RESPEKT för den enskilda människan och FÖRSVAR FÖR CENTRALT MÄNSKLIGA VÄRDEN. Alltså måste du respektera att folk knarkar, du måste visrespekt för den enskilda människans val. Jag vill ha drogkaféer i Sverige, b la opiumhålor, som även säljer morfin och heroin. Jag vill ha kaféer i Sverige som säljer cannabis. Jag vill att samtliga droger ska legaliseras. Det är hyckleri att kaffe, te, choklad, socker, nikotin och alkohol tillåts men inte det vi i dagligt tal kallar narkotika. Det enda problemet är den omkringliggande brottsligheten; dvs rån, inbrott och snatteri, som de ju begår för att ha råd med narkotikan. Alltså måste kafépriserna på knarket vara så låga att användarna har råd att knarka vad de vill knarka. Men du säger:

"PS. Apropå demokrati så förutsätter det faktiskt att vi inte får göra som vi vill. Individerna underkastar sig begränsningar, till exempel förbud att röka cannabis eller att köra högst 50 km i timmen i tättbebyggt område, för att nå en kollektiv fördel." Och vad säger jag? Jag vill att polisens arbete ska gå ut på att se till att skydda folks frihet, inte att reglera den. Blir man förtryckt (om någon klagar) för att man röker en pipa hasch, ska den klagande brinna i helvetet för han/hon förtrycker allas likaberättigade rättighet att leva livet. Allting måste bygga på största möjliga frivillighet. Människan har ett okränkbart egenvärde att leva som han/hon tycker är rätt, även om andra kanske tycker att det är förkastligt att använda narkotika, människan måste få leva för sin egen skull, njuta av livet. Den som slår ned på denna okränkbara rättighet måste bestraffas, Staten ska värna om att låta var och en leva som han/hon vill leva. Om någon vill ta en flaska vin eller om någon vill röka en ettgramsholk, det går på ett ut, det är upp till den personen och inget som Du eller polisen ska slå ner på. Polisen ska skydda folks rätt att vara så fria som möjligt. Jag vill ha en legalisering av samtliga droger. Du testade att äta en spacecake och hur du blev av det är inte ett typiskt haschrus, testa istället att äta 30 mg svart marock så kommer du att må mycket bättre. Om Du tror på människan kan du inte förneka dem att leva sina liv efter sina principer, för då tror du inte på människan. Varför är du så fascinerad av cannabis? Så fascinerad att du upprepar dig i bok efter bok. Du tror inte på människan, om du inte tror på att han/hon kan sköta sina affärer själv och då skulle inte jag kalla dig humanist. Du vet att du närsomhelst kan få en återtripp av sockerkakan du åt va? Du skriver också:

"Där marijuanan snart upp som mördardrog med överdrivna beskrivningar om dess akuta farlighet. Drogen kopplades ihop med moralisk underlägsenhet och kriminalitet. Beskrivningarna hade rasistiska undertoner som riktade sig mot svarta och latinamerikanska invandrare eftersom det var bland dem som bruket spred sig." Hur kan det vara rasism, alltså fördomar, om det faktiskt var svarta och latinamerikaner som använde drogen? Samtidigt skriver du att hela Afrika har besvär med cannabisanvändning, men då är det plötsligt inte rasism? Om alla odlade/tillverkade sin narkotika själva skulle inte den omkringliggande brottsligheten finnas. Människan måste ha största möjliga frihet, vi måste tro på att människan kan sköta sina egna angelägenheter själva och först om en privatperson tar min haschpipa och gör sönder den, då sabbar han/hon min frihet och mitt fria val och polisen ska döma henne/honom för det. Jag respekterar om du väljer att inte ta droger, det är upp till dig vad du mår bra av, men en sann humanist kränker inte sin broders/systers frihet att ta knark, för det är en kränkning att jag inte får leva mitt liv som jag finner för gott. Får jag inte ta narkotika för att Du säger det, ja, då tror du inte på människan, utan är en förbudsivrare. Vad har Du att säga om allt detta? Vavava? Ha det gott/ Tomas.

Liberalismen är individens ideologi och vilar på en moral om rättigheter. Liberal rättvisa kräver att människors rättigheter resperkteras. Frihet (från faktiskt tvång) är en liberal rättighet för var och en. En liberal bör förkasta tanken på grupprättigheter och det är en styrka hos liberalismen. Rättigheter är inte något som staten eller FN skänker åt oss; vi har dem redan i kraft i att vara människor. FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna säger bl a att: "Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten." Men kan en familj ha rättigheter snarare än individerna som familjen består av? Och vad händer när en individs frihet kränks av en annan familjemedlems handlingar? Men rättigheter som moralisk företeelse innebär att varje individ har vissa rättigheter enbart i kraft av att vara människa, inte genom att vara av god börd eller driftig arbetare. Rättigheter behöver man inte göra sig förtjänt av; de uttrycker den moraliska status man har genom att vara en del av mänskligheten. Odiskutabelt är att man inte får rättigheter genom att vara en "god" människa. I och med det kan man inte heller bli av med den genom att vara en "dålig" människa. FN´s deklaration ger familjen rättigheter. Etniska minoriteter ges rättigheter mot majoritetskulturen, för att få sin särart respekterad. Rättigheterna tillerkänns en grupp. Gruppen i sig har dessa rättigheter, inte (eller inte bara) individerna som utgör gruppen. En liberal bör erkänna endast individuella rättigheter eftersom det finns en radikal potential i de individuella rättigheterna som kan undermineras om även grupper i sig (och inte bara individerna som gruppen består av) tillskrivs rättigheter. Rättigheter har funktionen att skydda individen mot övergrepp i allmänintressets namn. Det råder obalans bland individerna i en grupp, någon är ledaren, någon är fåret, en annan Allan, och det riskerar att gå ut över resterande individer i gruppen; det finns ojämnheter i alla grupper. Från ett liberalt perspektiv måste kollektiva rättigheter framstå som antingen kraftlösa eller som ett hot mot individuella rättigheter. Det är inget fel på att tillhöra en grupp, men en förnuftig liberal inseockså att varje grupp har förlorare och att gruppens överlevnad och särart inte får ges företräde framför de svaga gruppmedlemmarnas rättigheter. En rättighet är ett anspråk som individer har gentemot andra individer, gentemot staten och andra institutioner. Har jag rättighet, finns det någon som har skyldighet, staten t ex. Staten är ofta den enda aktör som kan garantera att individuella rättigheter realiseras för alla. Staten axlar rollen av skyldighetsbärare som ska se till att de individuella medborgarnas rättigheter. Staten är skyldig att göra det vi alla hade varit skyldiga att göra gentemot varandra som rättighetsbärare om staten inte hade funnits. De rättigheter jag gör anspråk måste jag tillerkänna alla andra, men ingen är skyldig att respektera min rättighet om jag använder den till att kränka andras. Rättigheter har funktionen att skydda individer mot majoriteter som är starka nog att genomdriva sina intressen på egen hand, utan att ta hänsyn till minoriteter och enskilda. Liberaler erkänner endast individer, inte grupper, som bärare av moraliska rättigheter. Med rättigheter följer en skyldighet att repektera att andra har samma rättigheter som man gör anspråk på för egen del. Frågan är då om en individ som inte är kapabel att förstå vad det innebär att ha en skyldighet, ändå kan ha rättigheter? Eftersom man inte ska behöva lida för att man haft otur tillskrivs rättigheter även de mänskliga individer som inte besitter de kapaciteter som är "normala" för arten. Allt rättviseresonemang kan hävdas mot majoriteten. Individers rättigheter sätter en gräns för vad som får drivas igenom i allmänintressets namn. På det sättet går rättigheter stick i stäv med den demokratiska majoritetsprincipen och det är en del av poängen. Det finns nämligen risk för majoritetens tyranni: En majoritet som är stark nog att driva igenom sina egna intressen behöver inte ta hänsyn till minoriteten. Att vissa intressen bedöms ha rättighetsstatus innebär att de flyttas från majoritetsstyrets eller de starkas domän. De blir till garantier för minoriteter och svaga, vilket är särskilt viktigt för dem som riskerar att bli ständiga förlorare under en ren majoritetsprincip. Här finns rättighetsteorins radikala potential. Rättigheternas status ligger i idén om den mänskliga värdigheten; människan är helt enkelt en sådan varelse som har rättigheter. Robert Nozick: "Individer har rättigheter, och det finns saker som ingen person eller grupp kan göra mot de(utan att kränka deras rättigheter). Dessa rättigheter är så starka och sträcker sig så långt att de väcker frågan om vad, om något, staten och dess företrädare får lov att göra." Ett annat sätt att se på saken är om vi ser det ur en utilitaristisk moralteori. Den handling är rätt som ger mest samlad nytta eller preferenstillfredsställelse. Inom ramen för en teori om goda konsekvenser kan man sluta sig till att det finns skäl att fastställa vissa intressen eller preferenser som rättigheter. Det ger helt enkelt bättre samhällskonsekvenser på sikt om människor upplever den trygghet som rättigheter ger dem. Faktum kvarstår dock, att om man försvarar rättigheter med ett argument om goda konsekvenser så är rättigheterna alltid villkorade av att de goda konsekvenserna för flertalet verkligen uppstår. Därmed ger de inte individen ett lika starkt försvar mot flertalets intressen. Alla är berättigade till lika omsorg och respekt. De rättigheter man tillskriver någon måste man tillskriva alla. Om Percy Barnevik får frisedel från beskattning och en uteliggare inte blir bestulen på sina få tillhörigheter, åtnjuter de jämlik respekt för sin äganderätt. Om resurser skulle flyttas, mot Percy Barneviks vilja, från honom till uteliggaren skulle det innebära en rättighetskränkning för Barnevik som inte uppvägs av att någon rättighet tillfredsställs för uteliggaren, eftersom ingen har en positiv rättighet till goda ekonomiska förutsättningar. Var och en har dock en jämlik rätt till en viss grundläggande social och ekonomisk standard. Negativa rättigheter är försvaret av friheten, positiva rättigheter är försvaret av en dräglig levnadsnivå. Är arbete en rättighet? Om religionsfrihet är en rättighet, har föräldrar då rätt att sätta sina barn i en religiös skola? Sådana frågor kräver svar. Problemet är att diskussionen ofta stannar där, i det specifika. Det man som liberal kanske istället skulle börja med att fråga är vilket övergripande värde klustret av rättigheter är tänkt att skydda. Den liberala människosynen ser individens självbestämmande som något gott i sig, i kombination med övertygelsen att det bara är individen själv som kan formulera vad som är ett gott liv för just henne. Alla individer har rätt till reella möjligheter att leva ett liv som de själva värdesätter. En vinst i den socioekonomiska välfärdsnivån eller i fördelningsrättvisa, får inte ske på bekostnad av friheten. Politisk frihet verkar för en spridning av social och ekonomisk välfärd. Det som gör människan värd respekt, det som ger henne värdighet och moralisk status, är hennes kapacitet för rationalitet och beslutsfattande. Det är vår förmåga att välja och agera förnuftsmässigt, att överblicka konsekvenserna av vårt handlande, som gör oss till moraliska varelser med moraliskt ansvar. Politiska friheter uttrycker respekten för denna kapacitet. Men om jag är genuint beredd att offra min yttrandefrihet för ett liv i lyx, varför ska jag inte få det? Säg att jag frivilligt och med medvetenhet om konsekvenserna säljer min obrottsliga lojalitet till en makthavare för en summa pengar som gör mig ekonomiskt oberoende livet ut. Jag kanske struntar i politiskt deltagande och bara önskar förverkliga min kostsamma dröm om att segla jorden runt. Vad har liberalen för skäl att säga att min prioritering är irrationell? Om jag genuint värdesätter materiella ting mer än de friheter jag ger upp, vad finns då att invända? Andra kan naturligtvis tycka att jag gör fel och är en ansvarslös medborgare, men den liberala tanken är att människor har rätt att göra även det andra tycker är förkastligt. Liberalen har ironiskt nog inget skäl att hävda att de politiska friheterna är viktigare än andra förhållanden av betydelse för människans förutsättningar att  leva ett liv som de själva värdesätter. Det är upp till varje individ att prioritera mellan yttrandefrihet och pengar. De politiska friheterna tänks vara uttryck för den liberala synen på frihet, människans rätt att göra vad hon vill och inte utsättas för tvång så länge hon inte skadar någon annan. Men om jag använder min frihet till att fatta beslutet att avhända mig de politiska friheterna till förmån för ekonomisk trygghet under en välvillig despot, vad säger liberalen då? Liberalen kan inte en gång för alla prioritera politiska friheter över materiella ting och samtidigt stå för den liberala människosynen och måste därför acceptera ironin att människor kan använda sin frihet till att avhända sig sin frihet. Varje liberal teori inkluderar ett jämlikhetsideal. Det nyliberala är att varje individs negativa rättigheter ska respekteras lika mycket, oavsett om det leder till ojämlikhet i livsvillkor.

Denna artikel är gjord med hjälp av boken Liberalism av Lena Halldenius och faktiskt är artikeln vad är frihet? också det.

Ofta får man frågor i stil med: "Vad är det för underliga idéer Frihetsfronten förespråkar?" Många tror att det är något nytt och oprövat som vi också hittat på själva. I själva verket är Frihetsfrontens idéer inte något annat än den klassiska liberalismen, de idéer som grundades i upplysningens tänkande och som lade grunden till det moderna samhället. Men trots att de liberala idéerna gav upphov till en ekonomisk utveckling av tidigare aldrig skådat slag tappade de i popularitet och började tyna bort.

Under första halvan av 1900-talet var den klassiska liberalismen praktiskt taget utdöd. Ordet liberalism hade istället kommit att benämna interventionistiska och socialistiska tankegångar, medan de som företrädde de ursprungliga liberala idealen kom att mer finna sig hemmastadda bland konservativa.

Under andra halvan av 1900-talet har det uppstått ett ökat intresse för den klassiska liberalismen. Men då det ursprungliga ordet i engelskspråkiga länder nästan helt är omöjligt att använda i sin korrekta betydelse har de allra flesta klassiska liberalerna valt att använda ordet "libertarian" istället.

Ursprungligen användes ordet i anglosaxiskt språkbruk för att skilja frihetliga socialister från totalitära dito. På samma sätt kom ordet att få en likartad skiljande funktion för att hålla isär frihetlig och marknadsinriktad "höger" från reaktionära och auktoritära idériktningar, typ "moraliska majoriteten".

I Sverige har ordet libertarianism inte använts lika flitigt. Istället har ofta begreppet nyliberalism använts i dess ställe. Vilket ord man föredrar kan tyckas vara en smaksak; libertarian är ungefär lika lätt att uttala som "sex vaxade laxar i en vaxad laxask"; nyliberaanvänds ofta som en beteckning på allt som kan betraktas som "höger" och ekonomiskt inriktat.

Libertarianismen kan kortfattat beskrivas som den moralfilosofiskt grundade politiska uppfattningen att varje individ har och måste tillerkännas rätten att leva sitt liv i enlighet med sina egna val, förutsatt att hon inte försöker utöva någon form av tvång gentemot andra och därmed hindra dem från att på samma sätt leva i enlighet med sina val.

I och med att libertarianismen betraktar denna rätt till frihet som primär och okränkbar innebär den libertarianska uppfattningen också ett kompromisslöst ställningstagande för enskilda rättigheter. Det som gör libertarianismen kontroversiell är jämställandet av enskilda och kollektiva brott mot individers rättigheter. Libertarianer fördömer enskildas stölder men också statens beskattning, enskildas kidnappningar men också statligt tvångsarbete (t ex värnplikt), kriminella organisationers terror mot affärsidkare men också lagstiftning som skyddar eller upprättar monopol eller yrkesförbud (t ex licenstvång, konkurrenslagar, penningmonopol) liksom lagstiftning som kriminaliserar individens rätt att fritt förfoga över sina ägodelar, sina inkomster, sin person och sin arbetskraft (hit hör expropriationslagar, förbud mot produktion, import, konsumtion eller ägande av skilda varor, lagstiftning rörande samlevnadsformer (t ex förbud mot månggifte, homosexuellas adoptionsrätt osv).

Det bör betonas att libertarianismen som politisk doktrin grundas i rättighetstänkandet, inte i några ekonomiska resonemang eller utilitaristiska bedömningar. Eftersom libertarianismen utifrån sin rättighetssyn förkastar all tvångslagstiftning leder den till uppfattningen att den oreglerade marknadsekonomin är det enda moraliskt godtagbara ekonomiska systemet; detta är emellertid en konsekvens  av rättighetstänkandet, inte av några specifikt ekonomiska överväganden. Inte heller styrs den libertarianska uppfattningen av utilitaristiska synsätt: lyckan kan inte garanteras av någon samhällsordning, lika lite som framgång eller måluppföljelse; däremot är det rätt att varje individ utan att utsättas för andras tvång eller övervåld har möjlighet att sträva efter de mål eller värden hon själv uppställt för sig.

Någon enhetlig libertariansk rörelse existerar inte, eftersom man kan nå fram till en libertariansk politisk uppfattning utifrån flera olika utgångspunkter och olika libertarianer följaktligen inte sällan finner sig ha i grund skilda uppfattningar om så gott som allt än just vilket politiskt system som är moraliskt godtagbart. Kristna libertarianer kan så anse att statliga ingrepp i ekonomi och samhällsliv medför att individens ansvar för att leva rättfärdigt fråntas henne och att hon därmed berövas möjligheterna att av egna val leva i enlighet med religionens påbud; i skarp kontrast anser objektivisterna, inspirerade av filosofen och författaren Ayn Rand, att okränkbara individuella rättigheter är en direkt härledbar konsekvens av en rationell och objektiv verklighetsuppfattning och att statligt tvång därmed är en förbrytelse mot den mänskliga naturen. De allra flesta libertarianer förespråkar en minimal och så långt som möjligt frivilligfinansierad statsmakt med monopol på att tillhandahålla försvar, polis och domstolar, dock finns det här olika åsikter om hur långt man kan acceptera fri konkurrens mellan exempelvis vaktbolag och förhandlingsdomstolar.

Gå in på www.frihetsfronten.se om du vill läsa resten av artikeln eller om du bara är nyfiken på att veta mer om vad nyliberalismen står för. Ovanstående text har jag tagit därifrån.

I söndags märkte jag av att jag är sjuk, alltså inte nu i söndags, utan en vecka tillbaka, söndagen innan den som var i förrgår alltså. Känner mig snorig, konstig i huvudet och har en sjuhelvetes hosta, rethosta. Det känns som rökhosta, men jag har nog bara det för att jag är sjuk. Hursomhelst så gick jag till doktorn och innan bestämde jag att jag haft fruktansvärd rethosta i sju veckor, för att jag skulle få ett recept på hostmedicin. Man måste nämligen ha haft hosta i minst sex veckor för att få denna gudadryck. Den innehåller metylmorfin vilket är bara ett annat mer tekniskt namn för kodein och kodein är hosthämmande. Då frågar den jävla smurfhjärnan till doktor ifall jag röker. Eftersom man får skylla sig själv och bara tappert lida om man är rökare och vill ha vård, svarade jag nej. Fast det gör jag ju. Men det är ju knappast som de lär röntga lungorna, tänkte jag, så lögnen måste funka. Men ack. Doktorn tyckte jag luktade rök. Jag förnekade all kännedom om saken och tyckte bara att jag måste ha gått förbi någon som rökte. Då försökte han med att "det luktar rök om din mun" men då blev jag förbannad och påpekade ovänligt och bestämt att jag bara önskade vettig vård och inte bli negativt särbehandlad bara för att jag är rökare. Jag spände ögonen i smurfhjärnan och morrade undrande ifall de skulle behandla någon som svalt hundra valium likadant, i ett självmordsförsök. "Skulle ni då svara denne", väste jag, "att du har själv orsakat ditt lidande och därför kan vi inte ge dig någonsomhelst vård? Inte? Nej, blotta tanken är ju fullkomligt absurd!" Smurfhjärnan försökte parera med att det inte är samma sak, men jag tystade honom genom att säga att det är det visst det, självskadarbeteende som självskadarbeteende och nu har vi ju etablerat tobaksbruket i samhället och det är en fullständigt legal drog, så nu är det bara för somliga smurfhjärnor att gilla läget. Oavsett bakgrund ska man ha rätt till adekvat vård, dessa fascistknektar till läkare måste anmälas, så att det blir slut på det här förbannade tramsandet. Ja, jag röker, är jag mindre värd som människa för det? Kan vi inte alla vara jämlika, såväl mellan kön som klassgränser som vårdköplacering osv? Varför ska jag straffas för det att jag röker? Det är ju bara så småsint och subjektivt tänkt av smurfhjärnorna som uppenbarligen tycker att det är skillnad på folk och folk. Vi är samma pack allihopa. Samma skrot och korn. Men det fattade inte doktorn, som verkade vara nazze-särarts-ojämlik. Han började tjata om noskapin och bromhexin och halstabletter. Vad fan! Han tänkte alltså inte skriva ut gudadrycken på recept åt mig! Jag som hade sett fram emot att mildra hostan med ett helt dricksglas hostmedicin, så att jag kanske blev helt sänkt (eller "hög" om du så vill), men där gick jag allt på pumpen. Bara för att man är ärlig och "erkänner" att man röker. Jävla skitknulldoktor! Det där "ärlighet varar längst" är bara skitsnack. Säger du som det är får du istället bara en massa skit tillbaka. "Var det du som drog en lina i Axel Lindhs park?" "Ja?" "Gå i fängelse, utan att passera GÅ!" Men det var la lika bra det att jag inte fick någon gudadryck, jag har ju testat heroin två gånger, så jag hade förmodligen inte känt av gudadrycken what so ever. Eller så hade jag kanske blivit sänkt av gudadrycken. Det är det som stör mig mest - jag vet inte. Nu kom jag på ett häftigt brädspel - man utgår från monopol, men istället för pengar, så handlar man med alkohol. Ska man köpa hus får man svepa, hamnar man på någons gata får den som äger gatan dricka lika mycket som gatan är värd, av den som hamnat på gatan, osv. Coolt va? Världens fylleslag! Säg såhär: hela skyll-dig-själv-teorin funkar inte. En person måste inte må dåligt för att en annan person ska må bra. Om jag var i Alperna och åkte skidor och bröt benet i skidbacken, skulle jag inte ha rätt till vård då? För det är ju jag själv som är orsaken till min egen skada, pga något jag dessutom inte hade ett primärt behov att göra. Jag måste ha bomull i örat när jag badar, annars får jag ont i örat om jag skulle glömma det. Har jag inte rätt till vård då? Och när jag tänker efter - är inte de flesta skador folk söker vård för, skador som de orsakat sig själva? Ska inte de heller ha rätt till vård då! Nu hoppas jag du förstår hur absurt smurfhjärnornas tänkande är, när helt riktigt en som skadats av andra får vård, men de allra flesta inte har någon som helst rätt till vård, vansinne är vad det är! Och så säger den jävla bögfittan att det finns receptfria hostmediciner! Jag kan lika gärna knapra placebotabletter. Och halstabletter är ju faktiskt sockerpiller. Vafalls??!! En olycka att du bröt benet? Vad skulle du alls upp i skidbacken och göra? Du gjorde själv ditt val och enligt smurfhjärnorna får du således skylla dig själv. Ingen vård. Inget morfin. Inget jävla kul alls. Och verkligen har man inga genuina mänskliga rättigheter om man själv är orsaken till sin skada. Tycker smurfhjärnorna. Jag menar, är det verkligen ett sådant samhälle vi vill ha där man kan nekas till vård på vilka lösa grunder som helst? Tror du att det var det din farfar slogs för på trettiotalet? Vavava, tror du det va! ?!? Nä, upp till kamp mot smurfhjärnorna som svikit sin plikt!

Stolgången på en tjej är saftig och mör och köttig. Analsamlag. Smaka på det vilket vackert ord det är. Det vackraste i hela svenska språket. Eller "han kastade sig in i hennes rövhåla." Vilken vacker mening! Mjau! Vad är det för fel egentligen av en man att önska genomborra sin flickväns fisring? Att det skulle vara smutsigt håller inte, för isåfall kan man säga detsamma om fittan, för den har man ju att kissa med. Men flickor hyser visst en hysterisk rädsla för att ta emot kuken i prutten, samtidigt som de inte alls har något emot att trycka in ett finger i stjärthålan på mannen när de sexar. Dubbelmoral? Trippelmoral! I frihetens namn; ta emot kuken i prutten, flickor! Fitta kan man köpa, röv är betydligt svårare att köpa, tydligen ställer nästan inga horor upp på analsex. Så om ni flickor vill behålla er man, så strunta i er äckliga snaskiga kladdiga fitta och ställ upp på ett rövknull, så kommer han aldrig att lämna dig. Jo, det kommer han när du närmar dig de femtio, då kommer han att snegla efter 20-åringar. Så nu flickor är det bara att ni köper bananer/gurkor för att vänja er vid analsamlag och göra stolsgången mera mottaglig för manlig penetration. Analsex är så bäst. Flickor ni kommer att bli alldeles plaskvåta i rumpan och få 2624 analorgasmer i rad, till exempel. Åtminstone är analsex väldigt skönt för den som genomborrar tjejröven, något annat vet jag inte något om. Och skulle ni flickor mot förmodan inte få en analorgasm kan ni ju alltid smeka er på klittan tills ni somnar, som ni alltid brukar göra. Sigmund Freud sade att viljan till analsamlag beror på att äcklet inför något blir till lust. Jag säger att min kuk i röven på en vacker flicka är det bästaste jag vet. Tränga sig emellan de vackra skinkhalvorna och ha kuken i allt detta vackra. Det är en fin och öm kärleksakt, jag vill bara nosa på fisringen först och slicka på den och pulla den med ett finger eller två eller tre eller köra in hela knytnäven i arselhålet, det är äkta kärlek det. Först när en flicka ber om att bli rövknullad vet en man att han är älskad. Jag menar, er fitta får ju vem som helst besöka. Gynekologen till exempel, dvs en helt främmande människa som ni inte hyser någonsomhelst kärlek för. Hur blev världen såhär fel att man inte ens kan fråga om ett analknull utan att flickorna får ett hysteriskt anfall? Vad är det som är så heligt kring det anala? Torkar sig inte flickor sig i röven efter att de har skitit, eller vad är egentligen grejen? Fisringen är bakfittornas rolls royce. Vem vill köra lada om man har en häftig sportbil i garaget, eller hur? Tänd lite doftljus överallt i hela ditt hem, fixa en röd eller grön glödlampa, bjud på makaroner med ost och falukorv till din partner, drick några flaskor vin och visa dig från din bästa sida och knulla sedan röv till gryningen. Hoppas det funkar. Själv är jag bara en patetisk singel som inte ens sett en fitta annat än i porrfilmer, på 13 år nu. Och apropå 13 så är det det jag vill ha. En ung vampyrtjej med svart långt rakt hår och ljust gröna ögon; henne vill jag bonka på i vrövva. Gott. Fitta har jag ju redan knullat mig trött på. En slemmig och glatt och räfflad analhåla låter ju jävligt mycket mer lockande - eller vad säger du mannen? Eller har du med analsexfobi? Jag säger som Sigmund Freud: "Du måste konfrontera med denna din fobi." Analsex är inte äckligt, det är fantastiskt. Du kan ju börja med att sticka in ett finger i stjärten på din tjej, t ex när hon diskar. Sen kan du börja nosa henne i röven för att sedan slicka röven. Tryck in näsan genom hennes analöppning. Var det farligt? Blev du sjuk? Självklart inte det blir du inte, eller hur. Kör hårt. Bonka vrövhål. Visste ni att forskare har kommit fram till att man redan på äldre stenåldern hade heterosexuell analsex och att anus skapades ursprungligen som en påse för mannen att tömma sig i, när man ville ha sex men inte få barn? Jo, det är faktiskt sant! Anus är till för sexuella ändamål och inte bara för att skita med, det har forskare och vetenskapsmän kommit fram till genom att studera det naturliga urvalet. Så nästa gång flickor när er kille vill anala er och ni påstår att det är onaturligt, glöm då inte att ni har så fel man bara kan ha. De gamla grekerna hade analsamlag och ingen i grekland blev hysterisk över det, varför ska ni tjejer på 2000-talet bli det då?! Vavava? Flickornas rövhål är till för mannen att tömma sig i och om ni inte gillar det kan vi ju alltid tömma oss i er mun efter att den varit i er fisring och slicka gärna rent kuken också från era horsafter, när ni ändå är igång så att säga. Det är dessutom omöjligt att bli gravid vid anala samlag, så preventivmedel behöver inte användas alls, tänk på det nästa gång flickor som ni får ett hysteriskt anfall bara för att er pojkvän är nyfiken och vill experimentera med dig lite på toaletten efter att du har skitit och innan du hunnit torka ditt anusblekta rövhål. Har inte du flickan drömmar, jag vet ju att du vill åka till paris, men just nu har du inte tid/råd. Men analsex kan man få gratis, så sära på dina ben och ta emot kuk mellan skinkorna och in i ditt rövhål, det är inget farligt, det är inte smutsigt och det är inte onaturligt, det är bara helt rätt. Kuk i arslet ska väl en riktig flicka tåla, annars är hon en jävla mespotta och frigid och puritan och asexuell är hon också. Lev ut Den Förbjudna Skeden!

"Räcker det inte med att man ser att en trädgård är vacker?

Måste man tro att det bor älvor längst bak i den också?"

(Douglas Adams)

Det är ju väldigt ologiskt om det finns en gud, en intelligent, allsmäktig makt som styr världen, men som väljer att varken hjälpa eller stjälpa. Och nog är naturen alldeles för mångfacetterad för att en enda varelse skulle ha skapat hela naturen. Vad är vitsen med giftiga växter t ex? Somliga kan man droga sig med, andra blir man allvarligt sjuk av och det tyder ju på att naturen har skapat sig själv i all sin otroliga mångfald än att någon gubbe i himlen skulle ha skapat allt detta och som nuförtiden alltså skulle ha dragit sig tillbaka och inte gör någonting överhuvudtaget, fastän han är allsmäktig och alltså den som har sista ordet, för det sägs ju att detta gud ska vara den högste. Jaså? Du säger att man inte kan skaka en klockas delar i en miljon år och skaka alla delar på dess rätta plats? Men vi då? Vi människor? Vi är beviset för att det visst går! Annars hade vi ju inte funnits, fattar du väl! Jag menar det finns la fan ingen gud som har skapat oss. Men vi tar oss själva på sådant stort allvar, men det är inte mer konstigt att det finns människor än att det finns t ex tigrar och ugglor. De existerar under samma urvalsprocess. Du kan kalla det "slumpen" om du vill, men du kan inte kalla det ett verk av det där som kallas gud. Gud är dum i huvudet. Bojkotta gud! Läs själv Gamla Testamentet i bibeln så ser ni svart på vitt hur elak och ond och orättvis och svekfull det här gud är. Gud förintar jorden under Noaks ark-episoden och lovar sedan att aldrig mer bete sig så, ändå förintar han sodom & gomorra några avsnitt senare. Sadist! Han är maktkåt också, nitälskande står det i bibeln i de tio budorden, en självförhärligande narcissist är vad han är. Nu har jag ingen bibel längre, för alla religiösa böcker med en specifik ledare + skolboken om religion, har jag eldat upp. Det är vad jag tycker om religion, åt helvete med den! Varför ska vi följa en uppsättning regler som vi själva inte har fått vara med om att skapa? Jag gillar inte makthavare och alltså gillar jag inte gud heller, vilken gud det än må vara, jag är individualist och vill inte följa en flock som något jävla lämmeltåg, utan jag vill åtnjuta den fullständiga friheten att helt själv ta ansvar för och utforma mitt liv. Gud är fascist och om detta gud hade funnits hade jag säkert råkat illa ut för att jag skriver detta, för gud tål verkligen inte negativ kritik utan blir skitsur för minsta struntsak, åtminstone enligt Gamla Testamentet. Men bibeln är tydligen inte sann. Det påstås i bibeln att judarna fick slavarbeta för egyptierna under pyramidbyggarperioden, men man har undersökt skeletten från dessa "slavarbetare" och kommit fram till att dessa i själva verket var egyptier. Alltså är bibeln inget annat än sagor från början till slut. Jag menar, seriöst alltså, skulle det bara ha funnits Adam och Eva från början skulle antingen människan dött ut efter att de fick Kain och Abel (två killar kan ju som du vet inte få barn ihop) eller så hade Kain en syster med vilken han skulle avla fram ett missfall och missfall på missfall och då hade det inte heller funnits några människor efter Kain och Abel. Vafalls? Fanns det andra människor? Men Eva och Adam var ju de första? Var kom dessa andra människor ifrån då? Som ni ser är bibeln bara lögn. En riktigt träaktig skitbok. Munkarna som hittade på den måste ha varit schizofrena psilocybesvampmissbrukare. Bibeln är ju inte särskilt vetenskapligt skriven. Vill vi verkligen tro på en högre makt som förtrycker oss? Bör vi inte snarare få ha så stor frihet som möjligt, oavsett om det här gud finns eller inte. Livet går inte i repris, så ta för dig medans tid är. Varför leva sitt liv efter ett eventuellt liv i himlen när himmelriket också är ett liv i fullständigt förtryck, för man måste ju fortfarande lyda det här gud blint. Vad är det med regler som får dig att gå igång så förbannat? Vad är det för jävla kul med att följa en massa regler? T ex vänta med sex tills man gifter sig - är gud verkligen så häftig att du måste möta detta gud i förtid pga prostatacancer? Nä, var din egen frälsare! Ta det fulla ansvaret för ditt eget liv utan att skylla ifrån dig på vad det vara månde, istället för att lassa över ansvaret på det här du kallar gud. Det är enligt min mening rent skamligt att avsäga sig den fria viljan. Det finns överhuvudtaget inte behov av någon gud, man kan leva ett mycket lyckligare liv utan det fanskapet. Ett fanskap som styr och ställer, ger order till höger och vänster och själv gör han inte ett skvatt. Bara sitter där på ett rosa fluffigt moln och missbrukar gravt sin maktposition. Om man är satanist tycker man nog att gud är skitcool, men vad vi övriga ska ha gud till begriper jag inte.

Vad är det som är så märkvärdigt med ett fritt förhållande, egentligen? Det konstiga är väl snarare att vi förväntar oss att hålla oss till en partner i taget. Så mycket har svartsjukan tagit över oss människors kärleksliv att den blivit allmänt accepterad norm. Svartsjuka uppstår när person A är ihop med person B och person C får något av person A, som person B inte kan få för att B inte kan mäta sig med/leva upp till det. Men med vänner är det ju en annan sak? Okej, man kan ha en bästis, men ändå ha massvis med andra vänner och bara en ordentligt sniken typ skulle ha problem med det. Så varför ska kärlek vara monogamt, varför är svartsjukan legitimerad inom partnerskap, varför kan man inte låta bli att äga varandra. Varför ska jag ha den enda nyckeln till ditt hjärta, varför ska du inte få umgås med andra, kanske ha sex med dem, men än sen då, älskar du mig nödvändigtvis mindre för det? Jag tror att du är rädd för det; för den lilla döden; att förhållandet ska ta slut. Men än sen då? Finns det en (som har kunnat älska dig) så finns det flera! Det är inte kärlek att äga någons liv som om hon/han vore din privata lilla fånge. Du vill äga nyckeln till hennes inre, men du vill inte att hon/han ska älskas av någon annan - är det det som är kärlek? Verkligen? Småsinthet? Är det kärlek? Kommer att tänka på Jessika och Sami. Jag satt och kliade mig på kuken och då säger Jessika att hon vill veta vem min flickvän är och att hon skulle skvallra. Enligt henne så ägde min flickvän min kuk och jag skulle då äga hennes fitta, i förlängningen ägde vi varandras kroppar; och är det verkligen vettigt? Att min flickvän ska klia mig på kuken eller ryggen om det kliar på något av de ställena, för enligt Jessika var jag inte härskare över min egen kropp! Varför jag inte skulle få onna eller klia mig själv enligt Jessika begriper jag då rakt inte, jag är min egen frälsare! Men det här med att äga - hur kan man kräva att få makten över en annan människas liv, det är ju vansinne. Till det ägandet kommer en massa regler man ska rätta sig efter, hur korkade de än är. "Fäll ner toalocket", "jävla karl, sitt ner och kissa!" Erkänn bara att du har sjuklig penisavund, ditt jävla fittstim! "spill inte kaffe på duken", "gör mig en tjänst och städa bort den här röran", "ät det och ät det här" osv. osv. osv. Med vilken rätt bestämmer vi åt andra hur de ska leva sina liv, med vilken rätt, sade jag!? Vavava! "Du och jag" och vi får inte dela med oss av varandra till andra, bjuda ut våra kroppar till någon attraktiv som man vill vara knullkompis med, vad är det som är så skadligt med det, blir det våld eller hot om våld då? Det kanske det blir, eftersom vi helt sjukligt vill äga varandra, fastän man bara kan äga sig själv och rätten att få bestämma över sin egen kropp. Jag kan inte se någon skada i att dela med sig av sin älskade till andra, klart man vill spänna på en snygg brud om man får chansen och klart hon vill spänna på en atletisk 16-åring om hon får chansen. Vad är det för skadligt med det, det är ju bara sex! Är svartsjuka egentligen en sund känsla?  Om du har upplevt någon som varit svartsjuk tyckte du då den personen uppförde sig sunt? Han/hon uppförde sig väl snarare manipulativt och beräknande och låter det sunt och rätt och riktigt? Och allt detta för att vi har blivit indoktrinerade med från barnsben att om man ger sig in i ett kärleksförhållande, ja, då är man varandras ägodelar, men är det verkligen vettigt? Om till exempel Marie och Sussie är bästa vänner, men Sussie umgås med Camilla en dag istället för med Marie, är hon otrogen då? Måste de gå på vänskapsrådgivning då och älta sina vänskapsproblem för en terapeut? Hur vettigt låter det på en skala från noll till noll, seriöst alltså, det vore ju helt nipprigt! Samma med kärleksförhållanden, en kvinna och en man bestämmer att för en tid vara vänner med varandra, men ska vi verkligen inte få ha några som helst andra bekanta? Jag förstår inte din logik, vad menar du, människa; med att man bara ska finnas till för varandra och om någon annan kommer in i den sfären, då tror du att allt faller samman och att allt går under, vad menar du med det människa? Den amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm gör skillnad på att ha och att vara. Att vilja äga; dvs till exempel en fridlyst blomma och ta med den hem där den strax dör, men hellre låter blomman dö än att betrakta den på den plats där den växte från början, just det att äga, att ha, är ett sjukligt beteende likvärt med ickesexuella nekrofila förhållningssätt till livet. Att vara innebär däremot att betrakta den fridlysta blomman på sin naturliga plats och att bara konstatera att den är ful eller vacker, men inte att önska vara den enda ägaren till den. Det är ett biofilt förhållningssätt till livet. Och där finns så mycket mer plats för kärlek hos den som bejakar livet, än hos den som går dödens ärenden, dvs att ha ensamrätten över den man är ihop med. I dessa tider där det ivras för mångfald, borde det ivras för mångfald i förhållanden likaväl. Vi måste ge vår partner friheten och rätten att bestämma över sitt eget liv, om du älskar något, släpp ut det i friheten... vad som däremot är sjukligt är svartsjukan, rädslan och habegäret som gör att vi vill ha vår partner enbart för oss själva. Med vilken rätt leker vi gud med en medmänniskas liv?

Nu har moddarna vunnit valet två gånger - har folk blivit spritt språngande galna som röstar på satan i betong? Det verkar som att folk har gått på det där om att moddarna skulle vara "det nya arbetarpartiet", men om man läser deras partiprogram kommer man strax fram till att de är samma banditer som de alltid varit; men folk läser uppenbarligen bara rubrikerna och flashiga slagord. Man tycker att det är en skamröst att rösta på Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna, men den verkliga skamrösten är att lägga den på moderaterna. Jag menar, vad är det med moddarna som lockar svenne så mycket att fascistknektarna vinner två val? Uppenbarligen har svenne personliga egoistiska skäl när de lägger sin röst på modde. De tänker sig att nu ska de bli rika, men sedan när blev politik något där man röstar på ett parti av egna egoistiska skäl och inte för allas, hela samhällets bästa? När blev politik en fråga om enbart den enskilde individens privatekonomi och inte till något som är till gagn för alla? Har världen blivit helt knäpp bara för att vi lever i ett helt nytt millenium, eller vad är grejen? Jag vet inte om Du tror mig, men det är faktiskt bara en myt att någon måste lida för att Du ska kunna ha det bra. Om du har en flick- pojkvän så behöver väl inte Du  få denna människa att må dåligt för att Du själv ska kunna må bra?Det är ju snarare till gagn för förhållandet om ni båda mår bra! Att ni trivs att umgås med varandra. Det här pratet om konkurrens är så överdrivet. Vi skulle kunna vara jämlika allesammans utan att det tog knäcken på någons privatekonomi. Det kommer såklart alltid att finnas någon som är rikare än den andre, likaväl som det alltid finns någon som är skickligare på att spela gitarr, till exempel, än vad vi andra är och det är i och för sig inget problem, det är bara så det är att verkligheten är som den är, utan att vi ska försöka ändra på saker som inte går att förändra, gilla läget liksom. Men att svenne tänker sig att han/hon ska bli rik för att svenne röstar på moddarna, det är ju enbart patetiskt. Afrika skulle mycket väl kunna ha en bra BNP utan att det påverkar Sveriges BNP på något negativt sätt. Jag tror inte på kommunismens och inte heller på moddarnas lögner, jag tror på en vetenskap; jag tror på det som är sant. Och jag anser inte att moddarnas politik är sann. Den enskilde individens frihet... var finns den friheten idag? Inte hos moddarnas bord i alla fall. Enskild frihet finns inom oss. Det är inget man kan rösta fram, hur låter det med den enskilde individens fantasi...? Som vi vet är det bara våra egna inre gränser som sätter stopp för vad vi kan fantisera ihop och samma sak är det med friheten, den finns inom oss och lagarna reglerar den, men eftersom vi har tanke- och rörelsefrihet kan vi göra vad vi vill med vår frihetstörst, även om det skulle vara emot lagen. Politik är inte bara vad vi röstar på vart fjärde år, utan något vi kan kämpa för på gatan lika gärna. Vad vi röstar på är bara en liten liten del av vad vi kan göra för att påverka Sverige i politisk riktning. Till exempel kunde Du lika gärna starta ett musikband och skriva politiska texter, vilka skulle kunna ha minst lika stor betydelse som det har vilket parti Du röstar på i valet. Om alla arbetare i hela Sverige strejkade så skulle det bli fullständigt kaos. Vi skulle kunna betala för lite på vattenräkningen (till exempel) och för mycket på någon annan räkning, ständigt anmäla ny adress, så skulle staten ha noll koll på oss och de skulle bli alldeles förtvivlade. Det kallar jag politik. Vad vi själva gör med våra liv, inte vad pappa staten säger att vi ska göra med livet. Det är möjligt att vi ständigt föds på nytt, när det är så naturen fungerar och vi människor är ju en del av naturen, men det är dumt att chansa och bara slösa bort detta liv på ingenting, för hur ska det här vi kallar "själen" överleva hjärnans död? Vavava!? Det är fruktansvärt att moddarna har vunnit två val, det är som att svenne drömmer och tigger om sin egen undergång, för moddarna knytnävsvåldtar våra själar och om vi folket försöker ta oss upp till vattenytan för att andas och kanske ta oss upp på land för vår egen personliga utvecklings skull, då kan Du hoppa upp och sätta Dig på att moddarna kommer att göra allt som står i deras makt för att hindra oss. För moddarna är inte för personlig frihet, utan ekonomisk frihet att plundra oss hederliga arbetare på våra surt förtjänade pengar. De är helt enkelt hemska små monster. De bryr sig bara om hur tjock deras egen plånbok är, precis som Du som röstade på dem och inte för allas väl. Du springer de rikas ärenden och tror att Du gjort någonting bra, så om Du röstade på moderaterna är Du ett hemskt litet monster. Jag säger bara en sak när Du upptäcker moddarnas sanna ondskefulla ansikte: SKYLL INTE PÅ MIG - JAG RÖSTADE LIBERALT!